lördag 30 juni 2018

Skönt med sommarliv och sällis


Jag unnar verkligen Juppe ombytet att få gå i sommarhage, äta sig badbollsrund på gräs (nej, han har inte antydan till fettnacke och jag är inte rädd för hans hälsa på grund av fetman).

Däremot är det ju lite jävligare med logistiken runt hästarna.

Jag njuter. Jag är också så konstig så jag njuter av att själv lida lite, till exempel när man tältar och saknar bekvämligheter och sådär. Ni vet, bita ihop och bada iskallt. Då åker man hem och tänker att varmt vatten i väggen är en fantastisk sak.

Sommarlivet vid sommarbetet är lite samma grej. Vi står och fiffar hästar vid bilarna, släpar sadlar. Slåss med flugor.

Muttrar lite. Och samtidigt har det så himla bra. Sedan blir det skönt att stå i stallet någon gång i augusti igen, njuta av lyxen av rinnande vatten att tvätta bett i och varma sadelkammaren.

I dag fick vi sällis av både Baldur och Viggo. Vi gjorde turen så lång som det bara gick och snirklade både i skog och längs åkerkanter i gott och väl 1,5 timme. Så skönt!

torsdag 28 juni 2018

Vad vi gör i värmen?


I dag gick vi en promenad i skogen.
Skönast svalka där, tänkte vi. Och så tänkte jag att det kunde bli en snygg bild på Juppe i skogen.


Gick sådär.

Härligt ändå. Perfekt start på dagen när jag ska jobba till 23 sedan.

I går fick vi sällis av tre ston i avelsfockens hage. Då klättrade vi lite och hade oss.

Juppe och jag börjar få in tölten igen, lustigt nog var det svårt med den efter vilan.

Före dess?

Uj. Glömmer. Jag bara är och - jobbar.


I dag plockade jag blåbär, de flesta är mogna.


Juppe plockade annat.


Juppe skuttade för en plastpåse som någon tappat, så den tog vi med oss.


Sedan skuttade han lite till för ett troll vid grinden till hagen.

När jag satt kvar på min sten och skrattade såg snuppisen ut så här:




Den undre bilden är ju inte bra, men visar bäst hur Juppes ögon ser ut när han "skäms".

Man ser ögonvitorna under ögat och så blir ögonformen liksom lite rundare.

Sötmule.

Syns det på din häst när hen skäms eller tycker att hen gjort bort sig?

söndag 24 juni 2018

Maten på Island - så fantastiskt god!

(Torkade torskchips med brynt smör och picklade alger som tillbehör)

Nu är det inte bara Juppe som är intresserad av god mat i familjen (jo, familjen - Juppe hör definitivt dit).

En av fröjderna med att resa är att få äta ny och spännande mat. I den bästa av världar är den god också.

Å vad vi åt gott på Island!

I Reykjavik hamnade vi en kväll på Matur och drykkur. En modern restaurang med en avsmakningsmeny som jag nappade på. Torskchipsen var en av förrätterna. En annan var:


Dubbelrökt fårfiol med hemgjord fetaost och lite honung ringlat över det hele.

Tredje förrätten var:


Isländskt knäcke med skyr, torkad och riven forell, riven pepparrot och stenbitsrom.

Mmmm.

Och så en fisksoppa på det med dillolja, isländska musslor, hemodlade russin, hälleflundra och en sky av gräddig soppa hälld över det hele. Mycket god, spännande och fina smaker mot varandra.



Min varmrätt - lammfilé. Faktiskt det tråkigaste på menyn. Det som var kuligast var tillbehören, picklade vinbäret var skojsigast.


Gissa djuret.
Jepp. Helt rätt. Blåbärsflamberat torskhuvud.
Mycket gott. Det satsade en av kompisarna på som huvudrätt.


Efterrätt 1 som inte gick att få ned. Kaffe med grädde och brennivin. Fy för den lede och onde.

Byttes ut mot:



Efterrätt ett: blåbärsgranité med ngt skyrigt tror jag och något knaprigt. Gott, gott.

Ska absolut härma granitéidén. Mycket roligare än sorbet.


Klenäter med kolasås gick att få ned.


Det här fick vi till de söta efterrätterna. Milt besk Börkur, ngt spritartat som var smaksatt med bland annat björkbark. Så gott att jag faktiskt köpte några småflaskor med mig hem.

Vaddå?

Himla tjat om mat?

Ja, det är ju meningen med livet. Det är jag och Juppe överens om.

Och det var inte bara på restaurangerna i Reykjavik som det var god mat. Vi fick supersmaskiga lammkottletter när vi bilade upp till Akureyri, på en mack / snabbmatställe.

Vi åt gott varje dag faktiskt. Dyrt? Mjaäh. Lite dyrare än hemma kanske, men inte så en svimmar. Och jag är i alla fall värd god mat när jag har semester - så det så. Det är mitt sommarbete både för kropp och själ.


En så här fin grej hade de utanför restaurangen Matur och drykkur. Och mjo, pålle var väl ungefär som första pållen jag red på Island. Får skramla ihop mig och skriva om det också.

Juppe då?

Jodå. I dag följde mannenvännen med och fotade. Juppe var lite uppe i varv, så vi cyklade / travade till stallet och fiffade oss där. Sedan sprang vi lite till på ovalen och så fick faktiskt Juppe trava hela vägen upp till sommarhagen. Det borde ha gjort att han blev av med lite överskottsenergi.

En duktig fis är han, min Juppe.



lördag 23 juni 2018

Okej - nu tar vi nya tag med träningen


Den älskade Juppesnuppen är som en gosig, varm, hårig sommarbadboll.

Hans mage är en grässmältarfabrik som kanske inte ger den mest smickrande silhuetten.

Men vad gör det?

Juppe har det bra, han stormtrivs med polarna i sommarhagen.

Vi var halvduktiga i dag också. Jag var stel som en planka så jag promenerade en bit med Juppe innan jag satt upp. Sedan märktes det minsann att Juppe hade en del uppdämd energi.

Juppe höll sig i skinnet och drog inte iväg fast jag minsann märkte att tanken var lockande. Vi firade med att jag hoppade av och så klättrade vi runt lite i skogen också.


Det är så skönt. Det går finemang att fiffa Juppe vid bilen numera. Jag klämmer fast grimskaftet i en dörr. Juppes ögon var kladdiga av alla flugor, jag tog ur flätorna när jag kom hem, nu satte jag dit nya och smorde in banden med flugkräm.

Hela Juppe doftade förresten som en flugspraysbomb.

Frami nosade förundrad på kompisen när han kom in i hagen.


Frami: vad har du gjort med min kompis?


Juppe: Öh, vad skulle jag göra nu igen.

Allt jag kan tänka på är flugkräm. Den är liksom överallt.










Zzzzzzzzzz. Flugkräm. Zzzzzz.

onsdag 20 juni 2018

Bästa valskådningen på Island finns i Hauganes


Jag börjar lite baklänges eller mitt i äventyrstanternas islandsresa med att berätta om valskådning. Vi var fem tanter från stallet som reste tillsammans och jädrar vilket tempo vi hållit.

Valskådningen i Hauganes gjorde vi som en after-ride en dag (minst två saker att göra varje dag, tempo, tempo).

Genom Sandra på Hléskogar som vi bodde hos fick vi rabatt hos Whale watching Hauganes.




Japp. Humöret på topp som alltid hos äventyrstanterna.


Längs relingen fanns havsfiskespön uppsatta. Turen skulle avslutas med lite fiske.


Lycklig? Ja, lite. :-)


Jag trodde att vi kanske skulle få nöja oss med det här.

Frisk luft, en blå himmel prydd av moln i olika nyanser av gråblått - som prydde bergen i fonden som också gick i gråblått. Inte det sämsta.

Jag menar. En charmig träbåt och en liten sväng i en fjord. Hur stor är chansen för att se val?


Jättestor.


Bara en liten bit ut på vattnet fick vi sällskap av små knölvalar.

Vi började bli experter på att se skillnad på vågor och fenor och var nöjda med det.


Då började showen.


Vi fick känslan av att valarna tyckte det var lika kul att kika på oss.

De for fram i vattnet med öppna munnar och samlade krill.


Vi bara tog in alla intryck.

Jag borde väl ha filmat förstås. Inte kom jag att tänka på det.


Vi började se skillnad på olika stjärtfenor. På mönstren och på att vissa hade samlingar med havstulpaner längst ut på spetsarna och andra var helt släta.


Nog stilade valarna för oss?

Visade hur en stjärt ska föras, ungefär som klaffarna på en flygplansvinge.















Innan vi åkte ut med båten fick alla låna en rejäl overall av valskådningsarrangören

Allt var helt enkelt väldigt välordnat. Guiden var kunnig, avslappnad och rolig. Han verkade verkligen bry sig om att vi fick en fin upplevelse.




Det var bara vi och ytterligare en liten båt i hela fjorden.

Jag tycker inte att jag behöver åka på en enda valskådning igen i hela mitt liv. Det finns inget som slår den här upplevelsen.

Till och med personalen var förvånad över antalet valar under just vår tur.








Vi tittade och tittade och tittade. Sa att vi borde ha spelat in blåsljuden från valarnas andningshål.

Blev nästan lite matta och trötta av allt mäktigt omkring oss.


En av stalltjejerna i Hléskogar hade besök av sina föräldrar. Det syntes i deras ansikten att vi inte var ensamma om att drabbas av intrycken.

Och ja, förlåt. Det blir många valstjärtar - men de är ju så fina!

Vissa såg ut som om de var skulpterade i marmor, vackert fläckiga på sidan. Andra var mer jämnt färgade.












Turen slutade med en liten fiskestund. 

Två i sällskapet fick upp rediga torskar, kul att se.


Och Hauganes med omgivningar på norra Island är så vackert, så vackert.

Det kommer att ta tid att smälta allt vi varit med om.

Juppesnupp då? Jodå, vi tog en skogspromenad i kväll. Njöt av regndroppar och slog ilsket efter mygg.