Maten på Island - så fantastiskt god!

(Torkade torskchips med brynt smör och picklade alger som tillbehör)

Nu är det inte bara Juppe som är intresserad av god mat i familjen (jo, familjen - Juppe hör definitivt dit).

En av fröjderna med att resa är att få äta ny och spännande mat. I den bästa av världar är den god också.

Å vad vi åt gott på Island!

I Reykjavik hamnade vi en kväll på Matur och drykkur. En modern restaurang med en avsmakningsmeny som jag nappade på. Torskchipsen var en av förrätterna. En annan var:

Dubbelrökt fårfiol med hemgjord fetaost och lite honung ringlat över det hele.

Tredje förrätten var:

Isländskt knäcke med skyr, torkad och riven forell, riven pepparrot och stenbitsrom.

Mmmm.

Och så en fisksoppa på det med dillolja, isländska musslor, hemodlade russin, hälleflundra och en sky av gräddig soppa hälld över det hele. Mycket god, spännande och fina smaker mot varandra.

Min varmrätt - lammfilé. Faktiskt det tråkigaste på menyn. Det som var kuligast var tillbehören, picklade vinbäret var skojsigast.

Gissa djuret.

Jepp. Helt rätt. Blåbärsflamberat torskhuvud.

Mycket gott. Det satsade en av kompisarna på som huvudrätt.

Efterrätt 1 som inte gick att få ned. Kaffe med grädde och brennivin. Fy för den lede och onde.

Byttes ut mot:

Efterrätt ett: blåbärsgranité med ngt skyrigt tror jag och något knaprigt. Gott, gott.

Ska absolut härma granitéidén. Mycket roligare än sorbet.

Klenäter med kolasås gick att få ned.

Det här fick vi till de söta efterrätterna. Milt besk Börkur, ngt spritartat som var smaksatt med bland annat björkbark. Så gott att jag faktiskt köpte några småflaskor med mig hem.

Vaddå?

Himla tjat om mat?

Ja, det är ju meningen med livet. Det är jag och Juppe överens om.

Och det var inte bara på restaurangerna i Reykjavik som det var god mat. Vi fick supersmaskiga lammkottletter när vi bilade upp till Akureyri, på en mack / snabbmatställe.

Vi åt gott varje dag faktiskt. Dyrt? Mjaäh. Lite dyrare än hemma kanske, men inte så en svimmar. Och jag är i alla fall värd god mat när jag har semester - så det så. Det är mitt sommarbete både för kropp och själ.

En så här fin grej hade de utanför restaurangen Matur och drykkur. Och mjo, pålle var väl ungefär som första pållen jag red på Island. Får skramla ihop mig och skriva om det också.

Juppe då?

Jodå. I dag följde mannenvännen med och fotade. Juppe var lite uppe i varv, så vi cyklade / travade till stallet och fiffade oss där. Sedan sprang vi lite till på ovalen och så fick faktiskt Juppe trava hela vägen upp till sommarhagen. Det borde ha gjort att han blev av med lite överskottsenergi.

En duktig fis är han, min Juppe.

Bästa valskådningen på Island finns i Hauganes

Jag börjar lite baklänges eller mitt i äventyrstanternas islandsresa med att berätta om valskådning. Vi var fem tanter från stallet som reste tillsammans och jädrar vilket tempo vi hållit.

Valskådningen i Hauganes gjorde vi som en after-ride en dag (minst två saker att göra varje dag, tempo, tempo).

Genom Sandra på Hléskogar som vi bodde hos fick vi rabatt hos Whale watching Hauganes.

Japp. Humöret på topp som alltid hos äventyrstanterna.

Längs relingen fanns havsfiskespön uppsatta. Turen skulle avslutas med lite fiske.

Lycklig? Ja, lite. :-)

Jag trodde att vi kanske skulle få nöja oss med det här.

Frisk luft, en blå himmel prydd av moln i olika nyanser av gråblått - som prydde bergen i fonden som också gick i gråblått. Inte det sämsta.

Jag menar. En charmig träbåt och en liten sväng i en fjord. Hur stor är chansen för att se val?

Jättestor.

Bara en liten bit ut på vattnet fick vi sällskap av små knölvalar.

Vi började bli experter på att se skillnad på vågor och fenor och var nöjda med det.

Då började showen.

Vi fick känslan av att valarna tyckte det var lika kul att kika på oss.

De for fram i vattnet med öppna munnar och samlade krill.

Vi bara tog in alla intryck.

Jag borde väl ha filmat förstås. Inte kom jag att tänka på det.

Vi började se skillnad på olika stjärtfenor. På mönstren och på att vissa hade samlingar med havstulpaner längst ut på spetsarna och andra var helt släta.

Nog stilade valarna för oss?

Visade hur en stjärt ska föras, ungefär som klaffarna på en flygplansvinge.

Innan vi åkte ut med båten fick alla låna en rejäl overall av valskådningsarrangören. 

Allt var helt enkelt väldigt välordnat. Guiden var kunnig, avslappnad och rolig. Han verkade verkligen bry sig om att vi fick en fin upplevelse.

Det var bara vi och ytterligare en liten båt i hela fjorden.

Jag tycker inte att jag behöver åka på en enda valskådning igen i hela mitt liv. Det finns inget som slår den här upplevelsen.

Till och med personalen var förvånad över antalet valar under just vår tur.

Vi tittade och tittade och tittade. Sa att vi borde ha spelat in blåsljuden från valarnas andningshål.

Blev nästan lite matta och trötta av allt mäktigt omkring oss.

En av stalltjejerna i Hléskogar hade besök av sina föräldrar. Det syntes i deras ansikten att vi inte var ensamma om att drabbas av intrycken.

Och ja, förlåt. Det blir många valstjärtar - men de är ju så fina!

Vissa såg ut som om de var skulpterade i marmor, vackert fläckiga på sidan. Andra var mer jämnt färgade.

Turen slutade med en liten fiskestund. 

Två i sällskapet fick upp rediga torskar, kul att se.

Och Hauganes med omgivningar på norra Island är så vackert, så vackert.

Det kommer att ta tid att smälta allt vi varit med om.

Juppesnupp då? Jodå, vi tog en skogspromenad i kväll. Njöt av regndroppar och slog ilsket efter mygg.