lördag 31 augusti 2013

Hårt jobb i en timme

Japp. Jag gör som ridfröken säger. Juppe ska banta minst 30 kilo, helst 50. Shit. Blir det 14 procent av kroppsvikten?

Galoppera! Galoppera! Galoppera! Sa fröken. Så det gjorde vi idag.

Ett problem med det hela bara. Jag väger 60 kilo, helst ska fem av dom kilona bort. Åtta procent av kroppsvikten som ska smälta bort? Hm. Jag är inte bra på att räkna. Men smalare ska vi bli båda två.

Problemet? Juppe springer och får bättre och bättre flås. Jag sitter på och blir i och för sig starkare i benen och säkert i resten av kroppen. Men jag gör inte av med många kalorier. Grrrr.

Och när man pysslat färdigt med häst och stall är det lätt att dega. Tyvärr.

Vi utforskade en ny stubbåker idag. Jag lät Juppe galoppera tills han flåsade, sedan fick han skritta på lång tygel.

Ungefär varannan gång drog han upp tempot och blev lättare ohejdbar. Undrar om det inte är ett sätt att komma undan att jobba. Och varannan gång är han en maräng.

En galoppsträcka fick vi till riktigt, riktigt fint. Mina förgrömskade armar var låsta vid sidan där de ska vara och Juppe galopperade lugnt och med fin balans. Gott så.

Tillbaka i stallet var han dyblöt av svett. Tror aldrig jag har sett honom så svettig. Från hals till halva magen. :-)

Men det är inte synd om den lilla grisen. Igår fick han massage av en hästmassör. Juppe har det bra. Är så spänd på att få höra vad massören sa om marängen. Jag var inte med själv nämligen.

fredag 30 augusti 2013

Slaaaaaapna aaaaav! Säääänk axlarna!

Igår fick vi en lektion, jag och Juppe. Hur skulle vi klara oss utan det? Vi skulle kanske tuffa runt i skogen, men vi skulle inte gå vidare.

Hur skulle jag kunna se från ryggen att Juppe böjer för mycket på halsen, gör en knäck på nacken istället för att förlänga nedåt. På sikt kan ett sådant fel ge Juppe ont i ryggen.

Det här blir en inlägg med tvåhundrafemtielva bilder från lektionen. Det är viktigt för mig att förstå vad vi lär oss. Jag är stolt över att det sakta men säkert ändå går framåt. Det gör det tack vare andras hjälp, men också för att vi gnetar på. Och för att det är så roligt för både Juppe och mig när det blir rätt! :-)


Lägg märke till högerhanden. Det är svårt att låta bli att klappa på juppesnupp.


 Lektionen började med markarbete, men det får det bli ett eget inlägg om. Jag fick stor hjälp med att förstå hur jag ska hålla tyglarna, och hur jag ska låta bli att ge dubbla signaler till Juppe. Om det funkade? Oh, yes.


Sålunda var det dags att sadla Juppe. Det tycker han bara är trivsamt. 


Han är nyfiken och undrar vad som ska hända, men är ändå lugn. 


Den nya franska gjorden ska spännas från båda hållen fick jag reda på. Den måste hamna med den tryckavlastande plattan mitt under bröstbenet, annars kan den ge snedfördelning. 


Tittut.


 Världens vigaste häst. Numera har jag inga problem med att Juppe promenerar iväg när jag sitter upp. Jag gör det på isländskt manér med foten pekande mot hästens huvud. Idag fick jag göra det på "fel" sida, höger. Och så fick jag lova ridläraren att sitta upp varannan gång på respektive sida. Just uppsittningen trycker rejält på hästens ryggmuskler.


Vår fröken är bra. Hon har tänkt ut ett tema för lektionen varje gång. Den här gången skulle vi faktiskt strunta i att tölta! Trav och galopp är fokus. 





 Sara förklarar att hon vill se mig och Juppe fatta trav. 


Här har Juppe överböjt halsen och gjort en knäck i nacken. Inte bra. Dels kan hästar som böjer på det här sättet få en ful bula på halsen, en överhals, men det kan också ge ryggont eftersom hästen inte använder ryggmuskeln för att bära ryttaren. För ryttaren ger det sämre möjligheter att styra hästen, det är ju dumt ...  


Vi lyssnar, Sara berättar att jag ska ha koll på Juppes hals och se till att få upp den speciellt inför galopp.  


Bättre? Bättre. 


Titta vart du ska, inte ner på hästens nacke. När du tittar åt det håll du vill följer din kropp med vare sig du vill eller inte. Höfterna böjer med och hjälper hästen att förstå vad du vill. 


Juppe vill gärna tränga ut mot staketet. Jag ska tänka på att Juppe inte ska trycka mot skänkeln, utan gå undan för den. 


Skulle också vilja ha ridlärarens röst i mobilen: slaaaaapna aaaavvv! Sänk axlarna. Tänk på knäna, slappna aaaaaavvv. Det känns som varenda del av min kropp stretar emot. Känner mig som en liten träpinoccio ibland när jag sitter på Juppes rygg. Hur kul är det att kånka runt på en sån?


Och ja, när jag väl slappnar av åker de förbannade hälarna faktiskt ned där de ska vara. Det visar inte bilden, men jag fick känna det i alla fall.  


När jag slappnar av så känner jag att allt blir bättre för Juppe också. Allt från balans till takt och schvung. Vi fick några fantastiska varv i galopp där jag slapp känna att jag måste hålla balansen åt Juppe. När jag satt som jag skulle, andades och var avslappnad flöööööt han fram. Underbart! :-) En kick! 




 Visst har han väl ändå kul? Och det är så rörande underbart att jag hela tiden känner att han vill väl. Han vill jobba.


Anka i aktion, he, he. Kolla sadeln. Snart har Juppe den vid öronen. Sara tror att många knappar kan funka när jag köper en egen sadel som verkligen passar både Juppe och mig. Hoppas det. Jag är så tacksam för att jag får låna sadel just nu, det är bra att prova olika. Men visst blir det tydligt att den inte sitter bra? 




 Stor lärdom, polett som trillade ned: tryck armjävlarna intill kroppen så slipper jag vispa runt med båda och skapa förvirring för Juppe. Låser jag dem till kroppen är det lättare att använda ett tygeltag åt gången, och se - de små lillfingrarna som alltid vill spreta sluter sig nästan om tygeln automatiskt.




Juppe, I love you.

onsdag 28 augusti 2013

Markarbete med häst är svårt


Jag gör som ridläraren säger, tar markarbete en gång i veckan. Hon behövde bara påminna mig en gång.

Jag är otydlig, så är det bara. Det börjar ganska bra, numera springer ju i alla fall inte Juppe bara iväg. Han går ganska fint i form lugnt framåt.

Sedan börjar det svåra. Att böja och att gå på volter. När jag ber Juppe gå på en volt blir han liksom överivrig. Hans åtta tonårsben kliver överallt. De är å andra sidan väldigt välvilliga och korsas över varandra i en sluta som aldrig vill ta slut.

Hur får man det att ta slut?

Juppe känner naturligtvis direkt att jag blir osäker och virrig. Vanliga kommandon som ho funkar inte. Han stirrar till det lite extra och backar gärna.

Vi fick till lite snygga bensprattel i båda varven i alla fall.

Sedan tänkte jag i ett anfall av påhittighet att om jag går före i en slalombana av koner så kan Juppe följa efter. Jodå, det gjorde han - runt de första två. Sedan stannade han av och började beta.

Det är inte respekt.

Vad är jag? Någon slags tjatig storasyrra? I alla fall inte den som bestämmer i flocken.

Uj, uj. Det här får vi jobba på. Tur vi har lektion i morgon.

tisdag 27 augusti 2013

Lugnare och lugnare för varje tur





Sådärja, tillbaks i hagen. Färdigt nu?

Använde appen RunKeeper i hopp om att få en karta över vår ungefär fyra kilometer långa ridtur. Efter turen såg det ut som om vi hoppat jämfota tvärs över E18 ett par gånger, plus en å som ligger en bra bit bort från rundan i skogen . . .

RunKeeper går bort alltså, kanske funkar i stan men inte på vischan.

Den här gången gick det riktigt lugnt och fint på turen. Höll medvetet ned takten för att Juppe skulle slappna av. Det gjorde han.

Enda gången det tog tvärstopp var när en granne cyklade ifatt oss. :-) Då blev Juppe till en prydlig häststaty. Men det var inga problem att cykeln kom och inga problem att det hängde ett gevär på mannen heller.

Ett poff hörde vi i skogen, det gick också riktigt bra. Det tar sig.

Klart Juppe fick äta ett skrovmål på raksträckan mot stallet. Den biten tog nog lika lång tid som själva promenaden i skogen.

måndag 26 augusti 2013

Solskenspromenad med nybadad fis


Japp. Har haft en underbar ledig dag idag. Högsommarvärme och strålande sol.

Misstänker att det kanske inte blir så gott om så varma dagar framöver, så Juppe blev helshamponerad idag. Det gick fint att sköta det hela själv.

Lite misstänksam var han allt när jag började skölja runt bakbenen och skapet, men det funkade.

Försökte tvätta lite runt snopperiet, det lär väl behövas att få rent där?

När han torkat ett par timmar i solen i hagen och jag fått lunch i magen och en liten tupplur så gav vi oss ut.

Vi undersökte en ny åker som låg stubbig och fin framför oss. Det gick riktigt bra. Stackars Juppe ställde sig i kissposition tre gånger innan det kom något, undrar om hästar kan ha urinvägsinfektion. Eller om det bara är nerverna. Måste fråga stallägaren.

På hemvägen låg nerverna på utsidan. Men jag ville ta det i skritt, så det blev det.

På välkända marker tog vi lite tölt, men slog av i god tid innan sista raksträckan mot stallet. :-)

Då fick Juppe gå och käka istället. Knäppte fast hjälmen i ena stigbygeln, han blängde lite surt på den när den dinglade och puttade mot hans mage. Men bara han fick käka så gick det bra.

Tänker att det är bra om allt som är lite onormalt blir normalt. Eller i alla fall inte så läskigt.

söndag 25 augusti 2013

lördag 24 augusti 2013

En liten gourmetpromenad

Efter en heldag i en monter på släktforskardagarna i Köping var jag mer än mör. Femtusen var beräknade att komma under två dagar, men fler än så besökte nog mässan idag.

Men, kunde jag låta bli att hälsa på juppesnupp? Icke.

Vi gick på en ätarpromenad. Juppes favvis. Det kunde han behöva efter gårdagen. Och jag med, för den delen.

Grannen Alf med son och svärson kom farande i stor bil, Juppe stod ett par decimeter ifrån och tuggade eftertänksamt på en rejäl buss med gräs och örter. Stora bilar är inget problem för den hästen, det är skönt.

Inga problem att gå mycket nära en parkerad traktor med harv heller. Skönt.

Och Juppe hann ta med sig halva diket innan vi kom till stallet och hagen igen, så han var nog jättenöjd han med. :-)

fredag 23 augusti 2013

Juppe litar mer och mer på mig

Vi tog en sväng ikväll med. Ut på nyskördade fält i släpljuskvällssol. Kände mig som Lucky Luke när jag såg Juppes och min skugga över det sista halmgula på åkrarna.

Framgång i det lilla: att möta två motorcyklister utan hästkompisar och ändå tycka att det är helt okej. Liksom med traktor, buss och lastbil (fast då stående vid sidan om vägen på fältet med utsikt över det hela).

Att jobba med: hispfaktorn. Vi började som ett lugnt ekipage (nåja). Och för varje ensamt steg som Juppe tog tilltog dallret. Eller, lite både och. Till att börja med skvatt han till och med för små fåglar, då kunde jag inte låta bli att börja skratta. Efter mitt andra skrattanfall började han frusta. Så det tog han ju på ett mycket bra sätt.

Kanske är det min hispfaktor jag får jobba med. Ikväll tog jag ett felbeslut. På en åker lite längre bort från stallet så jobbade jag med att byta gångart med Juppe, från skritt till galopp, till trav, till skritt, till tölt osv.

Skitjobbigt tyckte vi båda. Och att galoppera rakt över ett fält går fortfarande inte. Det blir zigzag över hela fältet. Därför tar jag sikte på diken, staket och annat rakt och trevligt som går att följa.

Efter några vändor märkte jag att Juppes galopp slog över till något panikartat (eller illvilligt, busigt?). Det gick fortare och fortare mot en krondike. Och jag blev sur. Tänkte - galoppera då din jävel. Det är ganska jobbigt eller hur?

Men harhjärtat i mig tvekade när jag såg diket närma mig och jag drog i Juppes tyglar, det tog sin tid för honom att fatta att jag ville stanna på allvar. Ett tag trodde jag att vi skulle hoppa över dikhelvetet. Men - så gjorde Juppe sin special, en cowboyslide.

Grov felbedömning. Det gör jag inte om. Inte lämna så mycket utrymme till Juppe, han grejar inte det än.

Det blev en kort men intensiv ridtur. Igår tog vi också en, med topping av övning av att trassla sig ur en longerlina. Det gick bra. Han är lugn nu med linor och olika saker på sin kropp. "Torkade" av honom med cellofanliknande plast över hela kroppen, det gick jättebra. Juppe tycker det är ganska normalt. :-)

Nu brassar jag bara på med bilder från igår. Gissa vad Juppes favoritsysselsättning är?



























onsdag 21 augusti 2013

Hur skottränar man en häst?

Juppe log, jag log. Fyra hovar dansade hemåt, jag visslade i sadeln.

Vi hade varit jättebäst. Tills det sa pang låååångt borta i skogen. Då la Juppe i femman och jag hade slappnat av så att jag bara fick tag i hans man och inga tyglar.

Nu gjorde det inget för turen varade bara i 20 meter och sedan var Juppe framme vid favvostället att beta på - precis framför stalldörren.

Jag och Juppe red ensamma idag, jag gjorde som jag tänkt. Idag var det kondis som gällde. Tre stubbåkrar hägrade. Juppe var på bra humör och lugn som en filbunke när jag hämtade honom. Jag ledde honom en bit på vår asfalterade byväg så att vi kom bakom bonden Alfs lada.

Där - där sträckte fälten ut sig. Alf är snabb som rackarns och brukar plöja upp allt på en sekund. Det här hade han inte hunnit med ännu, mohahahahaha.

Juppe som kan vara lite försiktig var glad och framåt, han pinnade på bra längs en åker där vi först skulle undersöka om vi kunde rida längs ett dike. Det gick inte. Alf har tre centimeter sömsmån på sina åkrar.

Vi fortsatte att undersöka världen.

Galopp tänkte jag. Javisst sa Juppe, men vinglade som en fjortis på första fyllan över hela fältet. Vad i sjutton? Han satte fart åt än det ena och än det andra hållet. Jag hittade en fantastisk stil där jag stod i fältsits med rumpan rakt ut som en anka och med armarna ut som jag vet inte vad för att få en stabil vinkel på tyglarna.

Snygga händer lågt ned gick inte. Juppe bara undrade - vart ska vi, vart ska vi? Ett helt fält, vaddå? Hur styr man? Vart styr hon?

På andra fältet tvärs över vägen följde vi en gräsväg. Juppe blev mer och mer misstänksam och gick som en tennsoldat den sista biten. Eller som en mekanisk leksak som höll på att tappa uppdragningen.

Han gjorde som jag bad, vi gick till det läbbiga slutet av vägen och tittade ned mot ån för att se hur det såg ut. Sedan vände vi. Juppe valde sin snabbaste skritt. Som en nyuppdragen mekanisk leksak. När han fattat att jag inte tänkte lura honom och be honom göra om det hele slappnade han av och frustade.

Yes, och galoppvändorna gick ju bra bara de gick längs vägen med ett rakt snyggt dike att följa.

Juppe var riktigt svettig när han väl skrittats av och hamnat i stallet. Blev lite villrådig. Svampade av och drog med gummiskrapa. Tänkte ändå att det kändes så varmt ute att jag släppte ut honom. Det blev ingen fleece och ingen väntan i stallet på att bli torr.

Hoppas det var rätt beslut.

tisdag 20 augusti 2013

Nu är vi tillbaks i normala gängor

Juppesnupp var helt sig själv idag. Lugn och fin.

Han fick ta täten för Fluga och Anton under halva skogspromenaden. Vi var rätt kaxiga faktiskt. Hittade nästan helt rätt på en gång och sådär.

Mötte en traktor med harv. Inga problem. Vända och galoppera utan kompisar, inga problem. Gå på vägen och bli omkörd av motorcyklar. Lite läbbigt, men överkomligt.

Suck ja, Juppe är en maräng.

En maräng med en ny fin gjord. Jag slog till och köpte en fransk gjord som ska vara bra när sadeln vill åka framåt. Den har en bred anläggningsyta och håller emot lite bättre, samtidigt som den ska vara skön för hästen.




Nu ska vi se om en Eric Le Tixerant dressyrgjord är tusen spänn bra. Jag köpte nämligen min begagnad i en facebookgrupp. Slog till direkt när jag såg att den var brun och 40 centimeter lång.

I butik kostar de tydligen upp mot det dubbla. Suck ja. Men det är den lilla grisen värd.

måndag 19 augusti 2013

Invirad häst - inga problem

Japp. Idag var det dags för markarbete. Longering.

Juppe var lite nervig i dag också. Hoppig. Mumsa gräs, höra något, hoppa till.

Hm.

Fast vid första borsttaget så började pålle blunda och dregla, så så farligt är det nog inte.

På med repgrimma, och så långa longerlinan. Yes, och in i ridhuset. So far och så vidare.

Det går faktiskt jättejättebra att longera i skritt numera, ingen stress utan lugnt och fint och inget ryck och slit.

Vi körde några varv fram och tillbaka. Sedan knäppte jag loss Juppe från linan så jag kunde plocka fram tre cavallettibommar. Mätte ut sisådär fem fotlängder mellan varje bom, och den i mitten fick vara hög.

Grymt? Jättesvårt? Ingen aning. Jag körde på. Juppe hängde med i mitt bygge. Klev runt och nosade.

Yes, första gångerna sprang jag bredvid Juppe när han klev över. Gick jättebra.

På med longerlinan. Och eh, vad vill du? Helt plötsligt förstod vi inte riktigt varandra. Jag pekade inbjudande ut med handen i den riktning han skulle gå. Fattar nada, sa Juppe. Jag försökte få in mig i en mer drivande position - Juppe backade.

Öh. Ja. Det slutade med att jag drog fram Juppe i riktningen jag ville att han skulle springa med hjälp av linan, och så smackade jag. Det gick. Det såg inte snyggt ut, men det gick.

Det funkade att knalla över bommar också, i båda varven. Lite knöligt, lite underligt. Men vi grejade det på vårt sätt.

Japp. Lagom är bäst, tänkte jag och plockade tillbaks bommarna.

Knäpp på med linan igen och häpp - ut i trav. Där blir det väldigt, väldigt lätt drag och slit i linan. Jag tror att Juppe vill vara mig till lags och göra som jag vill, men han är stel som en pinne och drar mer och mer i linan om jag vill ha högre fart och om jag släpper efter på linan.

På en liten volt nära mig har han svårt att välja mellan tölt och trav. Och till slut blir det så knöligt att varken han eller jag har koll.

Blä. Men vi fick till ett hyfsat varv i trav, sedan slutade vi.

När han ändå hade linan fastspänd tänkte jag att det är lika bra att påminna om det där med att få linan lagd över sig. Inga problem. Bli klappad av piskan, inga problem.

Hm. Nu fick jag den ruskiga idén att gå ett varv runt Juppe med linan. Så det gjorde jag.

Ställde mig snett framför honom och drog lite lätt. Han såg ut som tjuren Ferdinands mamma när det började snörpa åt runt rumpan. Sedan följde han linan runt, trasslade alltså ut sig - och fick massor av beröm och GODIS.

Vi körde ett varv åt andra hållet också, sedan fick han gå ut och moffa i sig gräs.

Plus: linan är en kompis, precis som piskan. Och trassel är något man lirkar sig ur, inte får panik över.

Minus: dragkamp med longerlinan i trav. Det tror jag inte vi löser själva. Där måste vi ha hjälp.

söndag 18 augusti 2013

Lite lugnande sällskap



Näej. Jag tror inte att Juppe försöker dra iväg med flit med mig. Jag tror det helt enkelt har varit lite för mycket för honom. För mycket ensamt ansvar, för mycket nya saker.

Stress helt enkelt.

Idag fick vi sällskap på en timslång promenad i skogen. Tanthästen Fluga och Juppe tävlade i att frusta förnöjt. Anton hade fullt upp med att hålla tempot.

Juppe gör det jag ber honom om. Vi töltade i förväg på en grusväg. Det var mycket trögt att övertyga honom om att vi skulle sätta iväg - men det gick. Han var mycket nöjd och kände sig duktig tror jag när vi töltade tillbaks till sällskapet.

En bra dag helt enkelt.

Han kunde sätta fart mot kompisarna i hagen efter väl förrättat värv.



fredag 16 augusti 2013

Hispiga hovar på stubbåker

Men vad i rackarns? Ska vi ut ensamma igen? Så tror jag Juppe tänkte när jag gjorde i ordning honom idag.

Lite spattigt från start så att säga.

Jag har varit dödstrött hela veckan, knockad, bedövad. Kanske för att jag lyssnat på byggmaskiner på jobbet, kanske för att det helt enkelt är jobbigt att börja jobba igen. Vem vet.

Juppe var snäll, men på helspänn. Mina storslagna planer på att galoppera fram över nyskördad stubbåker slog in med råge.

Juppe lekte cowboyhäst.

Jag tror inte att han satte sprutt på ren djävulskap, men det kan man ju inte veta. Jag trodde det inte ens efter sisådär fjärde, femte gången. Men som sagt ...

Jag började lugnt med skritt, och så lite tölt. Juppe var helt klart orolig över att ha så stora vidder runt sig, här har vi ALDRIG ridit, sa hela hans kropp.

Kul tyckte jag och tyckte att vi kunde snirkla lite. Töltelitölt och ganska mycket trav. Kul, det kändes bra.

Nu var vi på liksom lite på hemväg, nosen pekade mot stallet även om det var en bit. Då tyckte jag att vi kunde galoppera lite.

Tjohej. Första sprången gick bra, sedan gick det över till paniktempo. Jag drog i nödbromsen, och tvingade honom till en ostkrok.

Mjaha. Men om vi springer åt andra håller då, tänkte jag. Första sprången gick bra, sedan blev det ånglok av det hela igen. Helt utan möjlighet att styra för min del. Juppe tuffade på. Det blev ostkrok igen.

Ett par gånger senare, när jag ändå varvat med skritt på lång tygel, började jag fundera på om jag skulle få hem en häst som såg ut som en beagle. Långa utdragna dregglande mungipor.

Hm. Inte bra. Det är inte kul att rycka och dra.

Inte kul att behöva rycka och dra.

Kanske helt enkelt grabben försöker testa mig. Men jag är inte säker. Han var så virrig på det stora hela att det var svårt att förstå.

Kanske skulle jag helt enkelt ha låtit bli att försöka galoppera. När jag väl börjat så kändes det som att jag var tvungen att få till en galopp där jag bestämde, i alla fall en liten bit.

Juppe är i alla fall en mästare på att springa som en ostkrok.


Ridlektion 14 august 2012, del 2

Det är hemskt och samtidigt mycket bra att bli filmad när man sitter på hästryggen. Det syns så tydligt vad man håller på med.

Min ridfröken ser allt. Hon är super. Jag har inte ord för att beskriva vad hon lärt mig under tiden jag haft Juppe. Men - som ni ser finns det jädrigt mycket kvar att lära.

Senaste roliga rådet jag fick av henne var: "jag tror du tänker för mycket. Bara rid".

Fast, hrpfmf. Fröken. Det hörs när du fnissar när du filmer. Fast det säger väl också en del. :-)


Ridlektion 14 augusti 2013

onsdag 14 augusti 2013

Longering med lugn

Igårkväll tog vi det lugnt jag och Juppe. Jag borstade och gullade med honom och provade att knyta till repgrimman så att den skulle sitta bra på honom.

Yes. Och på med longerlinan och in i ridhuset. Kändes underligt. Juppe slog inte i hovarna i metalltröskeln.

Vi stod bara och andades ett tag. Jag vet att jag är lite fånig när det gäller longering.

Repgrimman funkade bra, eller om det helt enkelt var det faktum att vi var ensamma som gjorde det. Juppe gjorde det jag bad honom om. Han skrittade lugnt och fint utan att dra i longerlinan det minsta.

Tre varv åt ena hållet. Knöla, lägga ifrån sig piskan, byta hand för linbunten och - byta varv. Lugnt och fint där också.

Då blev jag så uppmuntrad, speciellt när jag hörde Juppes eftertänksamma tuggande att jag knäppte loss longerlinan från grimman och gick och hämtade en cavalettibom på sockerbit.

Släpa hasa, Juppe följde med och tittade intresserat.

Och jodå, när han väl satt fast i linan igen så gick han snällt och lugnt utan stress över bommen. Lyfte benen ordentligt. Tre varv åt ena hållet och tre varv åt andra.

Det fick räcka så.

Juppe såg närmast förvånad ut när jag avbröt så snabbt - men jag ville ha styr både på den goda stämningen och på mina nerver. Ville att det skulle gå bra helt enkelt. Det gjorde det. :-)

måndag 12 augusti 2013

Sedär, lite skotträning på måndagkvällen

Skutt hem från första jobbdagen. Hopp upp till stallet. Borst, borst och ut med pålle!

Hoppsan, ett nervvrak till pålle. Helt ensamma? Bara du och jag?

Stolp, stolp upp till skogen. Vi red bara lite fel en gång, men vände på stigen och spanade efter en större stig. Det är tydligen kvinnan utan lokalsinne som ska hitta, tycker Juppe. Han hjälper inte till ett minsta dugg.

Juppe hade nämligen fullt upp med att spana efter hästsugna björnar. Illvilliga vildsvin. Galna älgar. Rabiessmittade grävlingar. Våldsamma tjädrar och kanske en och annan orm.

Nope. Det blidde inget av med vare sig det ena eller det andra. Men på hemvägen ... moahahaha, fick vi skotträning. Då var Juppe fortfarande lite hispig efter sitt stora ansvar i den läbbiga skogen.

Herreminje. Trodde faktiskt att han skulle dra iväg i vild panik. Men det gick bra. När vi hade en bit kvar satt jag av och spankulerade oerhört nonchalant längs vägkanten. Juppes aptit tog över, han mumsade och skuttade två decimeter rakt upp för varje skott. Mumsa, mumsa, hopp, hopp.

På väg hem mötte vi två kompisar från stallet. DET KUNDE HA VARIT FÖRRYMDA SKOGSTROLL! Såg Juppe ut att tänka. Vid det här laget var mina nerver också förbrukade. Försökte väga Juppe i stallet. Kanske har han gått ner 12 kilo över natten, eller upp. Eller också får jag mäta i morrn igen.

På kvällen drog himlen ihop sig och hotade med åskväder. Då fick gossarna åka in i stallet över natten. Lugnast för alla. :-)

söndag 11 augusti 2013

Vinterns hö är på plats

Igår hjälpte mannen och jag till att stapla höbalar. Sju ton är på plats.

Det blev med andra ord ingen träning för Juppe igår. Idag följde vi däremot med på en promenad. Hästägarens häst med ont i foten och lite för tjocka plastbrorsan som ännu inte är inriden hängde med i skogen.

Jag har svårt att stå emot Juppes blöta blickar på gräset. Så jag knallade upp en timme tidigare till stallet, borstade och gullade - och satte mig på en stol på stallbacken och bara tittade på när Juppe moffade i sig.

Han åt som en robot i en halvtimme. Hungrig som bara den.

Men - brorsorna är runda. Liksom Juppe. Han kan nog utan större problem gå ned 10-20 kilo. Jag tänker att det kommer han nog att göra, till dess kan jag lindra bantarplågan med ätarpromenader.

I några dagar ska vi prova lite mer bete i hagen också, så får vi se vad det gör för utslag på mätbandet.

Efter skogspromenaden lät jag de andra ekipagen knalla hemåt och så styrde jag Juppe mot racerdiket. Det var inte kul, tyckte Juppisnupp. Vi töltade en långsida, skrittade med lång tygel, galopperade lite. Skrittade ...

Varje gång varvet pekade hemåt försökte Juppe sticka, alla två gånger. Suck. Det blev ostkroksstopp för honom.

Till slut gick det att få honom att skritta lugnt hemåt. Så hoppade jag av och han fick äta lite. :-)

fredag 9 augusti 2013

Shoppinglycka



Yes. 409 kronor för en vintage ridkavaj i brunrutigt på Tradera. Som hittat.

Och pånken har fått sitt. Regntäcke för halva priset på Glada hästen i spiltan i gröngrått, sitter inte som en smäck men ändå rätt bra. Och ett grönblått fleecetäcke med hög hals som fick honom att se ut som en distingerad 1800-talsherre i rökrock. Satt också helt okej. Tre spännen längs halsen och två på bogen. Och kryss över magen.

Igår fick vi ridlektion. Det är så bra så det finns inte. Min ridlärare ser allt!

Hon lånade ut två viktboots till Juppe så att vi kan testa ett litet tag. Det hjälper honom att hitta balansen och hjälper mig lite grand att göra rätt.

Vi töltade, travade, skrittade och gjorde framdels- och bakdelsvändningar i den lilla ridkupolen.

Ridläraren får mig att driva på Juppe något vanvettigt, och si - då hänger hans bakdel helt plötsligt med och vi får en extra motor. Det känns så bra! När jag sitter på hans rygg känner jag lite att ryggen förändras när han gör rätt, jobbar med bakbenen under sig. Jag kan inte säga vad det är - men allt blir lättare. Det är så kul!

Ikväll gick jag upp till stallet och skurade ur ett omklädningsskåp i metall, efter löfte om det från stallägaren. Det var perfekt. Det svalde flera täcken och smågrejer dessutom.

Kunde inte låta bli att peta dit en liten klisterlapp på dörren: Jupiter.

När jag gjort det så gick jag och Juppe på gräsklipparpromenad. Han har börjat smalna av, och det är inte på något vis fel. Men han njuter av att äta. Han tittar med dyrkande hundögon på mig, som om jag slänger åt honom ett ben varannan minut.

Och allt han rafsar i sig är "ogräs" längs bondens lilla vägkant. Det kan jag bjuda på. Jag njuter av hans sällskap och tycker det är trivsamt att lyssna på hans tugg.

Grannen gick förbi oss med sina tre hundar, som jag är lite rädd för. Juppe bryr sig inte ett dugg, han är uppväxt med hundar. Och jag ställde mig med bankande hjärta och tittade ut över åkrarna. Det gick bra. Det hade varit mer hänsynsfullt av henne att vänta fem minuter med den promenaden. Hon vet att jag är rädd. Tur att Juppe är en cooling, och tur att han är van vid hundar.

onsdag 7 augusti 2013

Godis efter backen - moahahahahaha

Hjälp vad lätt det är att hela kvällen försvinner i Juppes sällskap. Men, jag har semester och har tid med rödhåriga killar.

Återigen - en glad Juppe som kom springande mot mig i hagen. Wow. Godis såklart.

Mör och seg efter en varm dag, bestämde mig för att hålla mig på "racerbanan" vid ett dike längs en åker. Juppe fick äta hela vägen till diket. Han har totalt glömt att han är livrädd för att gå på grusvägen dit. Han åt nämligen.

Däremellan höll han dyrkande koll på mig. Inte dumt, inte dumt.

Vi skrittade på lång tygel, töltade, skrittade, galopperade osv. Och så tog jag sikte på branta backen i skogen. Sådär poppis.

Upp, inga problem. Lite flåsigt, men vi tog en paus i kvällssolen på krönet. Och så nedför ...

Ett steg i taget, jag tycker att jag fick vara rätt grym mot Juppe med tyglarna för att han skulle hålla sig i skinnet. Gillar inte det. Men gillar heller inte att han panikspringer nedför en brant backe.

Det gick bra. Lugnt och kontrollerat till sista steget. Aldrig att Juppe får chansen att skutta iväg igen. Väl nere - fick han en godis! Jag riktigt såg hur kugghjulen började snurra under öronen. :-)

tisdag 6 augusti 2013

Mat = peppad häst

Igår kom Juppe springande mot mig i hagen. Trevlig omväxling från en surt bläng i ögonvrån och fyra ben som står som cementpelare, och ett hästhuvud nerkört bland gräset.

Beröm och godis blev det så klart!

Hur jag lyckats med denna helomvändning? Mja, när kompisarna bantar så får ju Juppe banta han också (han har sannerligen lite sommarmage att ta av). Kvällspromenaderna där jag promenerat bredvid istället för att rida har gjort underverk.

Han kommer nämligen ihåg att det var helt okej att gå och glufsa. :-) Eller hetsäta får man väl nästan kalla det.

Juppe mumsade lite före ridturen, men jag har bestämt att det inte är okej att äta när jag sitter i sadeln.

Och - kvinnan utan lokalsinne - lyckades rida genom skogen till en liten skogsväg och ett öde torp. Och hitta tillbaks. Tjohooooo!






Sedan, som belöning, hoppade jag av Juppe en bra bit före stallet och traskade bredvid. Bort med vad den nu heter som spänner över bettet och mums away!









Visst ler han?