Det är ju rätt ljuvligt på eftermiddagarna, när ljuset är på väg bort. Nä, jag älskar ljus, men det är skönt och vilsamt med den där blå vinterskymningen – också.
Vi fick sällskap på ridbanan, jättebra. Bra på att öva att hålla uppmärksamheten på mig även om det händer saker runtomkring.
Jag var trött och utan inspiration, så är det ibland. Men – ett inlägg på facebook inspirerade i alla fall till att öva på fickparkering.
Jag ställde mig på en pall och försökte få Juppe att backa in rumpan parallellt med pallen för att jag helt enkelt lättare ska komma upp.
Svårt, svårt. Vi tragglade och Juppe klurade och klurade. Till slut gick det bra åt ena hållet, då fattade han att rumpan skulle in mot mig. Åt andra hållet gick det inte alls.
Men han försökte. Det är det som gills.
Då blev vi så inspirerade att vi gick in till stallet efter hjälm och träns!
Roligt, Juppe frustade så fort jag kom upp på hans rygg. Det gillar han tydligen. Vi tog lite skrittrundor, jag hoppade av. Och så körde vi om hela proceduren igen. Det går finfint att hoppa upp på Juppe nu.
Några omgångar av övning till så kan han nog åt andra hållet med. Finfis.
Vi var jättenöjda båda två.
Älskar min fåniga häst, som skulle göra vad som helst för en egen kamera.
På vägen ut klappade jag Patti (som jag har lite respekt för och som jag inte brytt mig så mycket om att närma mig). Han tittade intresserat på mig och blev nog lite inspirerad. Dags för en rullning för att fira:
En skön stund i stallet helt enkelt.
Lite pilligt ont i halsen och i öronen har jag, men jag tänker inte ställa upp på att bli sjuk före jul. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar