Kor med smak för frihet

10 augusti 2016: 

Möttes av en ko på fel sida stängslet i dag. Som tur var greppade Dagny som själv haft kobesättning (tror jag) läget och dirigerade mig och kvinnan som har sommarstuga vid grabbarnas sommarhage. Kossemossan fick snällt gå in till kompisarna.

Juppe var ett fnorkigt hoppigt monster. Skitjobbig. Jag i princip bar honom bort till sommarhagen i skogen. Vägrade, vägrade, vägrade låta hans sönderblåsta nerver snuva mig på sura gubbens promenad.

Jag visste att han skulle lugna ned sig halvvägs. Han lugnade ned sig halvvägs. Herregud, hur kan man hispa runt när det är massor av mat runt den trevligt runda magen.

Gott humör blev vi på båda två. Men vi stirrade misstänksamt på småkossorna som liksom trycker ut sina söta huvuden mellan taggtrådarna. Gräset är ju grönare och smaskigare på andra sidan.

Jag och Juppe gick fram och baffade till kossan med änden på grimskaftet. Den drog värdigt tillbaks huvudet. Juppe stirrade intresserat på det hela. Kossan stirrade på oss när vi promenerade vidare – och tryckte ut huvudet igen när vi var på lagom avstånd.

Två söta, bruna är de som är mest rymmarbenägna tror jag.

De kanske ska följa med på promenaden helt enkelt?

Juppe ville hänga med mig i hagen trots den krattiga starten på promenaden. Det var värst, tänkte jag. Och blev nyfiken när Juppe gick iväg och tittade efter mig. Aha, tänkte jag.

Han vill in i skogsdungen, visa den. Jag gick in i skogsdungen. Ingen Juppe.

Jo, där var Juppe. Han stod som en fågelhund vid äppelträdet. Mulen pekade uppfordrande på godsakerna som hängde utanför räckhåll.

Klart grabben ska ha äpplen.