fredag 3 augusti 2018

Rida med halsring - vågar man det?

Näej. Men en gör det ändå, bara för att en är nyfiken.


Jag älskar mina stallisar. De är lika nyfikna som jag är. Generösa är de också.

Finns det något roligare än en människa som är nyfiken? Som vill veta mer om smått som stort? Som är öppen för nya intryck. Jag tycker inte det.
Ja, det här kan uppfattas som självberöm. Jo, en liten del är det, jag vet vilka kvaliteter (och nackdelar) jag har - men jag vet också vad jag tycker om hos andra.

Stallisar så generösa att de snappar att jag varit nyfiken på det här med bettlöst och ännu mer nyfiken på halsring.

Medelst kontakter och personkännedom så stod hon där på ridbanan en varm kväll i juli, Lola som haft ridskola jättelänge och som lärt sig tekniken bakom att rida med halsring av Linda Tellington Jones. Och jag var inbjuden för att prova på.

Det var också Lindas typ av halsring vi använde på introduktionslektionen. En stel halsring som verkligen är som en ring och inte en slaskig slips.

Lola tror att det är en fördel att börja med den stela sorten eftersom det blir tydligare för hästen.


Både jag och Juppe tycker om hjärngympa.

Det var dags att släppa tyglarna och greppa halsringen.


Vi började i skritt.

Runt Juppes hals ser ni både mannenvännens vackra halsring i läder, de vanliga tyglarna som hänger och Lindas stela halsring i rep.

Övningen började med att styra hästen med hjälp av vanliga hjälper och tryck från repringen på hästens hals.

Juppe hade svårt att greppa det här, så jag fick byta mitt långa spö mot ett kortare och hjälpa till med spöet i svängarna. Spöet använde jag mot Juppes ganasch, putt, putt - för att säga - dit vill jag att du går. Bort från spöet - lyssna på halsringen.




Jamen säg det då, sa Juppe. 

Och var så snäll att titta vart du vill att vi ska gå så ska det nog ordna sig.

Ständigt denna blick (mot målet), denna klara tanke - som ska styra både häst och mig.

Grejen är: det funkar ju så bra, bara man har sinnesnärvaro nog att göra "rätt".




Blir det svårt för hästen att förstå?

Flytta ringen längre och längre upp mot huvudet och gör som ett ledande tygeltag men med ringen.

Vår lärare Lola berättade om desperata ryttare som börjat ratta runt ringen på hästen som en - ratt. Med tag på tag som om man torkar en nydiskad tallrik med handduk.

Funkar inte.

Som alltid är det pedagogiska guidningar med tydlig riktning som gör susen.

Juppe som kan vara lite för laid back med att lyssna på mig, som kan vara lite för trygg och bekväm med mig på ryggen behövde en "örfil" med spöet för att vakna och lyssna på ringen.


Då hade Lola ändå hoppat upp på hans rygg och berömt honom för hans känslighet.

Fast det är ändå en annan sak med gamla trygga matte tror jag.

Jag blir lite stressad när det är fler hästar på banan. Vi vågade trava en sväng med ringen som styrmedel.

Embla som hade lillmatte på ryggen for runt som en harmonisk komet och hade nog gärna provat även galopp, om inte Lola tyckte att det räckte.




Jag och Juppe fick sluta när vårt samspel funkade som bäst.

Båda var lika nöjda.


Det här tänker jag faktiskt lägga ned lite krut på att vi ska bli bra på och trygga med.

Lola berättade att många heta hästar blir lugna med halsring, de kan göra sina hästgrejer med huvudet utan att tyglarna stör och lyssnar bättre och känner sig friare.

Jag och Juppe vill nog mest ha kul, tror jag.

En hemlig dröm som jag inte tror blir av i år, är att få dundra fram på en stubbåker med en Juppe som lyssnar på en halsrem.

Det är vårt mål.


Foton på oss: snälla stallkompisen som fixade kursen <3

Underbara Embla, igångsatt efter mammaledighet och så jobbsugen att det nästan blir komiskt.


Annars då?

Å, vi har det så bra.

Det här är den harmoniska sommaren, när ingen av oss ens orkar vara stissig vid parkeringen där påklädning och fiff sker.

Allt är så lätt.

Får det vara så här lätt? Och kul?

I går kväll red vi lektion för Matilda. Jo, det märks att vi jobbat på traven även om jag inte riktigt trodde det. Det finns mycket mer att jobba på, men också mycket vi blivit starkare och jämnare på.

Får jag skriva att ridlivet är underbart? Eller jinxar jag fram troll ur skogen då? Lockar fram problem.

Ah, jag får ta risken. Njuta måste vi få göra.








Wohooo. Två veckor kvar av hemester-semestern. Det känns så bra.

4 kommentarer:

  1. vad kul med halsring-ridning! Kanske något jag också ska prova någon gång....

    Och fölet är ju verkligen bedårande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jättekul och knepigt för båda att förstå styrningen så att säga. Kul för huvet. Och tack! Visst är hon fint mitt pepparkorn.

      Radera
  2. Så himla spännande, vad duktig ni är! ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaaaaa. Och tack! Fniss. Tror faktiskt det blir lättare om man är ensam på ridbanan och helt enkelt bestämmer sig för att ta av tyglarna istället för att ha dem hängande. Ska göra så nästa gång.

      Radera