Följa med utan grimma? Moahahahaha!
Tjänare grabbar! vrålade jag i kväll igen.
Äh. Ni ser ju. Tar det som att jag är en i gänget. Accepterad liksom.
Min plan för kvällen: gå in i hagen och jobba med Juppe där. Se om han vill följa med mig utan att få grimma på och acceptera vilken utgång det än blir.
Försöka öva lite straightness, se om han lyssnar när han är bland sina likar.
Njaäh. Ryktborste och skrapa hade jag med, och ett spö. Juppe ville gärna bli borstad, helt okej. Han såg till och med lite stolt ut när kompisarna tittade storögt. Frust, frust, kom det också nöjt.
Det spred sig som en löpeld i gänget. Frust, frust hördes överallt. Njutarnas mästare Mackan lade sig ned strax bredvid för att rulla.
Hundkexen flög runt honom. Rullningen gjordes noga och njutningsfyllt. Snacka om mindfulness. Det här är väl ändå en bild av sommar!
En stilla känsla av lycka spred sig i min kropp. Tänk att jag får vara med om det här.
400-kiloskompisar runtomkring som tycker jag är helt okej. Och nu ska vi mysa!
Kolla benet där längs mitten på magen (eller är det en muskel?). Inte undra på att det kan kännas knepigt att få en sadelgjord hopsnörp där.
Tycker så mycket om Mackan och tror han känner det.
Om Juppe ville följa med utan grimma?
Nä. Han tittade milt och undrande på mig. Men höll sig nära mig när jag ryktade. Slöt ögonen och njöt. Traskade iväg, tog några tuggor extra gott gräs – och kom tillbaks till mig.
Vad vill du mig?
Gänget som höll lite koll på mig till att börja med skingrade sig snart.
Kvar blev Juppe och jag. Och visst ville han vara till lags. Men tillräckligt med koncentration för att jobba med straightness fanns inte.
Det får vi ta en annan gång.
Låter bra, sa Juppe. Syns vi i morgon?
Det kan du lita på, sa jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar