Juppe jättedöv

Skalade av två lager långkalsong till på Juppe, phu, snart ska det väl ta slut?

Redan då märktes en viss . . . retlighet. Någon liten glimt i ögonen som glimrade förbi.

Ja, ja. Upp och iväg. Morgonens grådis och regn hade som genom ett under förvandlats till en stilla vårkväll med sol på trädtopparna och fågelkvitter som bakgrundsmusik.

Tölta, tölta, töööölta, tänkte jag.

Hur gör man? Sa Juppe. Den jäveln.

Tölt i tre steg, sedan trav. Till slut blev jag arg, och rappade på rumpen rejält med spöet, då gick det bra i sex steg.

Från början hade jag bara tänkt ett varv på grusvägen, mest för att få umgås med Juppe och njuta av kvällen.

Nu blev det två varv OCH ett varv i klätterbacken. Varv två blev enbart trav, jag lät inte Juppe sakta ner en sekund. Då var jag tyvärr rätt förbannad.

När vi närmade oss hemmaplan igen var Juppe totalt sjöblöt av svett, men inte särskilt tagen av travturen. Får väl helt enkelt vara nöjd med det - Juppe har rätt bra kondis tror jag. Yey. Det är väl de bra sakerna man ska fokusera på. Så, då var det gjort.

Ville hjälpa till att ta in de busiga grabbarna, Juppe stod ju redan i sin box. De återstående två var på samma humör kan man säga. Två rävsvansar bakom varje piggt spetsat öra.

De sprang raskt mot stonas hage. Som vaktades av matronan Baldursbrå och var stängd så klart. Under tiden stängde jag lugnt och metodiskt flyktvägen ner till grabbarnas lunchhage. Moahahahahah. Jag hade dom som i en liten ask.

Argeisli provade VARENDA box i stallet och visste helt plötsligt inte alls var han bodde. Jag hjälpte honom att komma ihåg det. Ofsi gav upp direkt och gick hem till sig.

Men det är bra att dom är pigga gossarna.