Ställde klockan för promenad
Jisses så varmt det är. Jag klagar inte. Jag bara konstaterar.
I går trodde jag att jag skulle orka promenera på kvällen. Icke. Jag var slut i rutan.
Därför ställde jag klockan på vanlig jobbtid i dag, sölade lite över en kopp kaffe och åkte till Juppe.
Här står hela fina gänget och ser ut som en renässansmålning.
Knäppgökar. Varför står de inte i skuggan, tänkte jag. Och så fick jag syn på en oerhört intelligent häst (okej två) – i skuggan.
Han är så vansinnigt kul den här killen. Hästar må läsa vårt kroppsspråk hur bra som helst, men jag känner min häst rätt bra också.
Det märks på lång håll när någon är ”fel”.
Juppe stod med en granruska framför mulen och försökte att inte synas. Han ville inte ut på promenad.
Uj, uj, uj. Bara det här att sträcka på sig. Jobbigt.
Roligaste gången när Juppe försökt gömma sig för mig var när han stod och drog in magen bakom ett elstaket . . .
Då hade vi varit ute på rejäl promenad, men jag vände och skulle göra något i hagen. He, he. Du lufsade han snabbt bakom staketet och var ”osynlig”.
Men ibland är livet tufft mot en knubbig häst.
Promenaden var skön, trots att det faktiskt började värma på rejält. Juppe fnös och var skeptisk, men lugnade ned sig för varje tugga.
Hitta rådjuret (eller dovhjort, eller vad det är).
Knubbiga djur och mattar måste röra på sig. Det är bara så.
Vi mötte andra hurtbullar också, som berättade om en ny stig längs sura gubbens hus. Så att man slipper gå längs kanten vid ett hörn av en åker.
Jag var så morgontrött att jag inte fattade att det var oss de glatt ropade hej till. Så trevliga är vi. 
Trött eller inte så har jag inget emot att gå upp tidigt. Då kan man ta sig en tupplur eller två mitt på dagen med gott samvete. Det är semester det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar