Juppe testar: hallon
Jag är jädrigt konsekvent när jag och Juppe är ute och går. Han får inte köra upp huvudet. Resultat: lugnare och mycket mer trevliga promenader – för alla.
I dag stannade vi vid hallonsnåren längs vägen. Jag plockade en näve röda hallon och sträckte fram mot Juppe. Juppe som är misstänksam som en sex månaders baby när det gäller saker jag sträcker fram som han ska äta.
Sniff, sniff. Han åt!
När jag plockar nypon så duger de också, eller är jättegoda rättare sagt.
Juppe spanade in hallonbuskarna och:
Jisses tänkte jag. Hallon som ändå är så stickiga. De slank ned med stammar och allt.
Juppe var på ett lysande humör när vi knallade vidare. Han tittade på mig som om han tyckte att jag var både vacker och klok.
Vänta du bara, tänkte jag. Det kommer mera.
Du är verkligen skitsnygg! Och kul mellan öronen! sa Juppe när vi tråcklat oss in i avelsflockens hage (de är på semester på annan ort).
Sisten nedför backen är en blöt koblaj vrålade Juppe.
Lite orättvist när man har fyra ben att springa på, tänkte jag. Men njöt av att se en kompis som bara var. Inte en tanke på en ond bog. Full kareta, med bocksprång av glädje.
Är allt det här mitt? Sa jag det att du är skitsnygg, sa Juppe.
Var ska jag börja?
Å, nu blir det middagsunderhållning, sa Juppe. Jag älskar middagsunderhållning.
Jag gillar ju också kor (eller älskar), så jag höll med Juppe.
En Juppe som njuter blir liksom alldeles skrynklig runt ögonen. Det blir veck överallt och man kan tro att han är ledsen, men näej. Nirvana.
När Juppe betar roar jag mig med mitt. Tur för min kompis att jag gillar att fota.
I klassen hänga med sin häst utan stress tror jag att jag kan få en guldmedalj ungefär.
Men allt kul har ett slut.
Jag greppade Juppe i grimman, han följde snällt med. I backen nedåt gångvägen mot vägen släppte jag kompisen. Han fick ett lyckligt förklarat ljus i ögonen och vände på en femöring.
VROOOOOOOOOMMMMMMMM! Så var han tillbaks i bland alla klöver och blommor och blader.
Jag gick snällt och hämtade grimskaftet som jag lagt vid ingången till gångvägen. Suck. Är huvudet dumt får benen lida. Nåja.
Ska bli intressant att se om Juppesnupp försöker smita med grimskaft på, tänkte jag. Då har jag problem.
Men det försökte han inte.
Tillbaks hos polarna drack Juppe vatten som han alltid brukar göra. Så glad för att han bälgar i sig vatten.
Kompisarna kom farande. Juppe ropade på långt håll: grabbar, grabbar, ni kommer aldrig att tro det här men . . .
En fin sommarkväll. Igen.
Mycket bättre än att däcka framför tv:n eller hupp, städa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar