19 juni 2016:

Inga problem att cykla med världens bästa häst

Mannenvännen har servat min gammelcykel. Bytt kedja, bytt däck, fipplat med växlarna så att cykeln är mer lättväxlad än när den var ny (för väldigt länge sedan).

I dag fick cykeln åka med till sommarhagen.

Jag var lite nervös faktiskt. Juppe är ju världens bästa Juppe, men ibland blir han rädd för de mest mystiska saker. Och blir han rädd så blir han på tvärs med hela världen.

Men Juppe såg godmodigt på cykeln och hälsade på den genom att dutta med mulen på den. Mulduttar brukar ge godis har Juppe lärt sig.

Juppe var så jädra bra! Han höll stenkoll på mig och cykeln och förstod direkt att nu kan vi få springa här.

Jag vågade inte låta honom springa särskilt långa sträckor, det är dumt om han blir trött och tar något felsteg och gör sig ännu mer illa.

Kompisen växlade mellan tölt och fantastisk trav. Varje gång jag saktade in så gjorde han samma sak. Marängen!

En gång valde han grisepass, men det var på hemväg och kanske var han lite trött då.

Klart grabben fick godis för varje stopp! Han fick så mycket beröm att han blev alldeles simmig på ögonen. Jag blir så lycklig när han är lycklig och känner sig duktig.

Jag klev av cykeln i backen upp till hagen och så gick vi visslande sista biten.

Tror både jag och Juppe längtar tills i morgon, då ska vi cykla igen!

Den regniga gårdagen ägnade jag åt att gå igenom rykthinken. Icke ett lerkorn på våra saker nu. Skönt.

Surmackan tål inte att Juppe kommer i närheten. Juppe har lärt sig och kastar sig undan när Mackan kommer sättande för att hälsa på mig.

Det syntes på hela Juppe hur nöjd han var efter jobbpasset. Gräset smakade extra gott.

Bäbibarracudas storebror stod och kliade rumpan mot en stadig en. Aaaaahhh!

Juppe tycker jag är rolig när jag står och glor.

Ingen av oss har vant oss vid nya bloggen ännu. Juppe är knäpptyst, han som brukar pladdra så.

Gillar inte att det inte går att lägga till små gadgets, som google translate till exempel. Och månadens mest lästa. Måste fråga den stackars supporten om det.

Nu börjar Axel (om det är Axel?) undra varför hans rumpa är så intressant.

Sjas! sa han.

Och jodå. Jag begav mig hemåt, i alla fall för några timmar.

Känner mig som värsta stallfjortisen, jag ska nämligen tillbaks till hagen i kväll. Då blir det långtur tillsammans med ett gäng igen. Mackan ska ut och luftas.