Juppe och jag gick på solskenspromenad i dag på härligt regnmjuk grusväg. Skönt.
Vid avelsflocken blir det alltid tvärnit.
Usch vad de latar sig, sa Juppe avundsjukt.
De skulle ta en promenad för att få starka ben. Jag känner att jag skulle bli en perfekt handhästarhäst. Bind fast dom!
UPP OCH HOPPA LILLA FETA LOPPA! skrek Juppe.
Nej nu får du ge dig, sa jag. Man får ju skämmas.
Det spelade visst ingen roll. Juppe gjorde inget större intryck på de unga damerna.
Juppe och jag gick våra knappa fem kilometer. Han stampade demonstrativt i alla vattenpölar eftersom han tycker att en häst som vågar göra det är värd en godis.
När vi hunnit till skogsbrynet var det någon som testade sitt gevär, ljudet rullade i skogen. Juppe ryckte till. Efter det var han nervig, men duktig. Han gick. Belöning = gräs på vändplanen i skogen.
Ingen större action i avelsflocken på hemväg heller. Mer än att fuxfölet försökte dia den fläckiga mamman och blev varse att en hästmamma kan kicka förvånandsvärt vigt åt sidan.
Ehehehehe, såg ni det? undrade fuxfölisen lite blygt.
Tror du att fölet behöver en mamma, undrade Juppe?
Damen i fråga muttrade över sitt mellanmål och fnyste.
Tillbaks i stallet blev Juppe på sitt filosofiska humör.
Det är viktigt för en bra ledare att lämna avtryck, sa han. Titta bara på Musse vilket bra jobb han har gjort här.
Jag tycker att somliga klämmer sig fram och alltid ska synas längst fram på bilderna, fortsatte Juppe. Vem har bestämt det? Lever vi inte i en demokrati?
Jag tycker du ofta är i fokus faktiskt, sa jag. Då såg Juppe ganska nöjd ut igen.
Du, sa Juppe. Har du sett människor som klistrat på extra ögonfransar? Det ser rätt kul ut.
Jag tror din huvudknopp skulle få lite bättre symmetri och harmoni med att par nätta öron längst upp. Eller hur? Så här.
Det är en idé bara. Sov på den du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar