söndag 2 juli 2017

Vildsvinsskräck - jag är smittad

Vildsvin är ju gigantiska! Och näej, den här mamman träffade gudskelov inte jag och Juppe på vår promenad. Mamma gris såg jag från trygga bilen på väg hem från sommarhagen.

Iiiihhhh.

Jag som alltid sagt att jag inte är rädd för vildsvin. Jag kanske har ångrat mig lite, den här var så långbent och hög och totalt orädd.

Och jag som tänkte berätta att det gick så bra för mig och Juppe i markarbetet i dag. Snabelutrustning på, och kanonsnygg trav bredvid mig. Okej, jag kunde inte gå i promenadtakt, men jag toksprang inte heller.

OCH - jag longerade Juppe där ett traktorsläp brukar stå parkerat. Nu var det tomt och fint. En snutt grusväg, en snutt gräsmatta, en snutt väldigt högt gräs blev det på en cirkel då.

Jag var uppe i varv och nervös för jag hade bestämt mig att våga mig på att longera i trav.

Jag glömde totalt titta på hur Juppe höll halsen och hur han använde kroppen. Men motorn hade jag en jädra koll på, den fick jobba i 380.

Icke ett dipp blev det i alla fall. Glömde blinka, stirrade mig glosögd på min kompis och väntade på ett dipp som inte kom.

Vi var enormt nöjda båda två när vi travade tillbaks till sommarhagen. Om en juppesnupp fick fylla på med kalorier? Självklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar