Det här ser ju fridfullt ut. Det var det också.
Skönt och fridfullt trots blåst.
Jag är slut i rutan så jag tänkte att Juppe skulle få sadel på. Men äh, det fick bli träns och barbacka istället. Tänk vad självklart det är att hoppa upp barbacka nu.
Juppe är allt bra trind och bra påpälsad är han också. Superbekväm att rida barbacka på faktiskt.
Ångrade mig bara lite när jag märkte hur pigg Juppe är. Det är ju himla kul, men spontana galoppfattningar när man sitter barbacka är sådär. Glada grymtningar fick han också ur sig (så lät Mackan i går också, undrar om det är vårgrymtningar).
Skritt, skritt, skritt och ut på frusna gräset i mitten av ovalen för att få till stora fina perfekta volter. Halt på mitten innan byte av varv. Mycket kontrollerbart och prydligt.
Tölt på ovalen. Bort gick riktigt fint, mot stallet grymtades det en hel del och kastades med fina huvudet. Nu tror jag inte att Juppe är på väg att bli förlamad längre utan misstänker helt enkelt olydnad. Brist på hyfs.
Ett helt varv körde vi i tölt. Det är rekord för oss på himla lång tid.
Juppe var glad och tuffade på, men jag tyckte inte riktigt att jag hörde det där tjoffe-tjoffe som det ska vara.
In på gräset igen. Volter och till slut tölt i serpentiner i gräset. Juppe blev eld och lågor, det var tydligen skitkul!
Skritta och pusta och upp i tölt igen på ovalen åt andra hållet. Nu hörde jag det: tjoffe, tjoffe. Eller black’n’decker som vissa vill ha det till. Så glad, så glad!
Det var Juppe med. Så glad så jag fick hoppa av. Han blev liksom bara mer och mer i gasen.
Inte tordes jag galoppera heller, jag tror det är för hårt på ovalen nu när det är fruset. Himla svårt att veta i vilket fall, jag vill alltid be någon annan om råd/åsikter innan jag vågar mig på galopp på ett vinterunderlag.
Fin kväll.
Ett fogligt djur myser loss med hösilage.
Gode gud, är det fettvalkar jag ser på halsen, strax före bogbladet? Hm. Vi ska göra som Juppe vill, bara grusvägarna blir trivsamt vårmjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar