Hells Horses - Juppe for president

Japp. Hädanefter tänker jag bara äta tistlar. Och andra prylar med vassa taggar på.

Det kanske är tufft nog?

Men Juppe, förlåt. Jag tycker att du är en fantastisk, modig, intelligent, rolig och underhållande häst - utan att du äter tistlar till middag varje dag.

Juppe, jag fattar att det kanske låter illa i bloggen ibland. Det där med att du var på helspänn på skötselplatsen och sådär. Det sitter nog mest i mitt huvud. Som det mesta gör. Du snappar bara väldans snabbt vad som rör sig i min skalle.

Jaha? Jag tar en tistel till jag. Mmmmm, vad gott för en biffig kille.

Juppe, lägg av nu. Snälla. Nu när jag tankar över gamla blogginlägg så ser ju alla också dina andra sidor. Det är minsann inte alla hästar som skulle klämma sig mellan en tankbil och en lagårdsvägg och vara oberörd.

DET är tufft.

Och det är tufft att traska över ett kalhygge av plockepinn och tycka det är kul och en utmaning. För att inte tala om alla sprutor och behandlingar du fått, och ett bakben har du fått ihopsytt också.

Du, sa Juppe. Jag har fixat loggan. (Jesper hjälpte mig). Vi ska heta Hells Horses. Ni ska tigga om vårt beskydd.

Fatta när jag är frysmärkt med det här över rumpegumpen. En skalle och en vinge på varje skinka och så Hells Horses över ryggen. Då behöver ingen tvivla. Som vissa tydligen gör.

Grabbarna är helt med mig. JAG ska bli president.

Oj, jag är mållös, sa jag.

Eh, ska vi kanske ta en liten promenad? Du är kanske lite hungrig på andra saker än tistlar, bara som omväxling? Klöver kanske?

Hm. Ja, lite omväxling kanske är bra.

Klöver sa du?

Vad står vi här för då?

Vi bytte till snabelutrustning, Juppe gör slutor innan jag hinner tänka det och det gick så himla fint att longera i trav i båda varven. Knappt ett dipp när bakbenen är på.

Klart han fick äta klöver tills magen stod i åtta hörn.

Och på något sätt verkade humöret ha mildrats.

Skrikiga tranor - inget problem.

Klart biffiga killar ska ha klöver - också.

Så du tycker att jag är tuff då? sa Juppe.

Absolut. Hårdaste typen av tuff, den där typen som aldrig, aldrig, aldrig ger upp. Och vet du vad, nästan aldrig har visat dåligt humör heller när saker har varit som värst.

Vi kanske kan vänta lite med Hells Horses då, sa Juppe. Det är ju en hel del jobb med beskyddaruppdrag har jag förstått. Vi har ju en hel del annat att stå i också.

Det kanske är bäst att bara lipa åt dumsnutar som inte tror att jag är tuff, sa Juppe. Visa hur fåniga dom är.

Så ska det låta, sa jag. Man måste vara snäll när man är stor och stark, det sa ju redan Bamse på sin tid.

Jag undrar nog ändå lite vad det är flugpannbandet gör med min image, sa Juppe.

Äh, tänk dig själv när flugorna vill landa vid dina vackra ögon, och så sviskar du bara till. Det tror jag blir skönt. Vi får väl se om den sitter kvar i morgon.

Vi var väl rätt bra ikväll? sa Juppe.

Mer än bra, sa jag. Det är till och med kul att longera. Och extra kul att longera någon annanstans än inne på ridbanan. Den kommer vi att se tillräckligt av ändå i höst och vinter.

Borde inte du klippa dig? sa Juppe. Och det har han ju himla rätt i.

Uff, det får bli till veckan. Då börjar jag jobba. Jag förstår inte hur fem veckor har kunnat gå så fort.

Det har varit en så skön och kravlös semester, nästan som ett sommarlov.

Och visst njöt jag av vägen hem i kväll också.