Det är tur en har hurtiga stallkompisar. Jag hade inte orkat ta mig och Juppe på tur i dag om inte Karin stått och hoppat av lust och energi. En ridtur på Mackan räckte inte för henne, det fick bli en till på Frami.
Det började sådär. Här står den försvarslösa hästen helt utsatt för en ovanligt glupsk sadelvagn.
Men iväg kom vi. Och förbi vagnen igen till och med.
Så härligt med sol på näsan och riktigt framtinade vägar. Det bidde en tur i skogen och faktiskt några rakor med galopp. Vi chockade pållarna genom att vända mularna bort från stallet, gossarna fattade snabbt att det var okej att springa. Tut tuuuuut.
Jag och Juppe tog en extra vända galopp. Han behöver få ur sig energi. Det behöver inte jag. Jag behöver få energi. Känner mig som en överkokt blekgrön sparris efter den här vinterns hundrade förkylning. Gnäll, gnäll. Vill orka mer.
Men snälla du, sa Juppe. Du tror väl inte på allvar att jag var rädd på RIKTIGT för en liten sadelvagn?
Och du ska vara journalist? Hå, så lättlurade får man inte vara.
En Juppe ser faran, bedömer risken och såhär: skakar rädslan av sig. Det där med att hästar är flyktdjur tycker jag är lite överdrivet faktiskt. Nog för att jag gillar att jogga, men fly?
Du ser lite svettig ut Juppe. Var det jobbigt?
Jobbigt? Det där vara bara uppvärmning för en Juppe. En spinkig människofis förstår inte vad hästjobbigt är. Jag har minsann sett hur du ser ut när du springer en långsida på ridbanan. Och hur du låter sedan . . .
Pip, flås. Pip, flås, låter du.
Gulligt.
Det är tur att du inte är född till häst. Oj, oj, oj. Hur skulle det gå.
En Juppe däremot. Två strån med hö i magen, sedan är han redo för uppvärmning. Cirka en mil är lagom att jogga.
Det är då man känner att benen har vaknat.
Jodå. Då är man redo för sisådär fyra, fem mil till – före lunch.
HUR skulle du ha sett ut efter en joggingtur på fem mil? Jag bara frågar. Ho, ho, ho.
Syns i morrn Juppe, sa jag då. Och hur det än är med de där milen så blev det kanske fem-sex kilometer i dag. En trivsam tur. Och tur att du bar mig, för jag hade verkligen inte orkat springa. Eller gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar