Jadå. Trött som en gnu. Inte mycket ork, men orka släpa sig ut på ridbanan för att öva på någon liten grej – det orkar vi.
Juppe gjorde sitt bästa för att bli upprörd över att han hörde röster i stallet. Stön. När vi diskuterat rimligheten i det så släppte det.
Han fick till finfina slutor i båda varven! Och jag som hade glömt spöet också. Ha! Vi som var så bäst gick in i stallet och mumsade på hö igen.
Min mildögda kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar