Matvrak? Nej, jag nipprar bara!

Jodå, visst har vi varit i farten jag och Juppe, trots bloggtorka. I går körde vi ett ganska hårt pass på en timme sisådär.

Uj, uj, uj, nu kommer min kompis att vara dyblöt av svett tänkte jag när jag hoppat av efter intervaller av galopp, tölt och trav (och förstås skritt) längs åkerkanterna. Rejält flåsig häst emellanåt.

Nope. Lite fukt på bringan och under sadelgjorden.

?

Är jag mesig? Är Juppe mänsklighetens motsvarighet till hästar. Dålig kondis = en svettas inte. Bra kondis = en svettas som en häst. Eller är han bara i rätt bra form?

Ständigt dessa ?

Och i går kväll gick vi helt enkelt en kvällspromenad på några kilometer i skogen.

Det är liktydigt med vila i mitt huvud.

Och det är han ju också värd min guldklimp.

Jag tycker det är kvalitetstid, sa Juppe mellan tuggorna.

Det är också viktigt att lägga på sin matte.

Eller hur?

Eller hur? Du säger inget.

Va? Ja, sa jag förvirrad.

Har du ätit färdigt här?

Du vill kanske gå vidare?

Charmerande på det hela taget, sa Juppe.

Verkligt intagande.

Ja? sa jag. Det är inte jobbigt med flugorna då? Ska vi skynda oss tillbaks? (Oroligt)

Kära vän! sa Juppe, det är enbart charmant att njuta en sommarkväll så här i trevligt sällskap. Vad gör lite flugor?

En sak har jag kanske funderat på sa Juppe (otroligt att han kan prata med sådana lass i munnen, å andra sidan kan jag det också).

Den här typ av förtrollande trevliga flugpannband, finns de möjligtvis i tweed? Jag tycker ändå att tweed står för en känsla av kvalitet och trevnad.

Öh, tweed? sa jag. Hur har en häst hört talas om tweed?

Jag har alltid tyckt att det är en viss klass på dig Juppe, en air av engelsk välputsad hästvärld, hur det nu kommer sig när din familj kommer från Island. Å andra sidan finns det ju gott om får på Island, det kanske finns tweed där?

Mmmmm. Känn dofterna! sa Juppe.

Och färgerna! Hänförande vackert! Både intagande och älskligt.

Öh, ja? sa jag.

Det gäller ju att njuta, fyllde jag på.

(Sedan började jag tänka på att herregud, det finns ju hästar som får KOLIK. Tarmvred, akuta bukoperationer - en vet inte allt som kan drabba en glupsk häst).

Jag stirrade förfärat på Juppe som malde sig igenom sommarängar och grästuvor med oförändrad aptit. Blir han ALDRIG mätt?

Ingen fara. Vi rör så mycket på oss, sa Juppe.

AAAaaaaAAAAaaaAAA, tänkte jag. Jag visste det! Han bor i mitt huvud!

Nu får du lugna ned dig, sa Juppe. Stanna till lite här, så vi får ha ett litet tjusande samtal.

Vi stannar till så jag får ta ett jättekul foto av dig med en söt blåklocka i mungipan, sa jag.

Se naturlig ut.

Prova att slappna av? Låt blåklockan dingla naturligt i mungipan?

Nähä.

Du vet, stilig häst med blåklocka i mungipan - hästvärldens motsvarighet till flicka med pärlörhänge?

Min mungipor är inte för salu, sa Juppe.

Se här! sa Juppe. Bedårande, verkligt bedårande. Och så gott! Så fruktansvärt gott.

Doften av trä och smaken av orört saftigt gräs, mjukt böjande sig för vinden. Det är poetiskt, om något, sa Juppe.

Jaha, sa jag (osäkert).

Det här är makalöst tilltalande! Du har sannerligen valt en riktigt fin promenadväg! sa Juppe.

(Vad i helvete, sa jag i huvudet. Har du sett varenda svartvit pilsnerfilm jag sett i tristess på tv i min barndom i brist på annat?)

Så tråkiga verkar dom inte ha varit, sa Juppe.

(? Bor han i mitt huvud på riktigt?)

Hö, hö. Inte för att jag haft äran att se något av det där. Men du återkommer ju ganska ofta till ämnet, sa Juppe.

Jag tror att du vet precis hur du ska busa med mig, sa jag. Du vet preciiiiiiis vilka knappar du ska trycka på. Du är en smart häst.

Äsch då, det är elementärt, min kära matte, sa Juppe.

Är det så enkelt? sa jag.

Vilken oemotståndlig afton! sa Juppe. Jag önskar att den aldrig skulle ta slut!

Visst har vi det bra! (Mumsa, mumsa, tugga, tugga).

Juppe, jag vet! sa jag. Vi tar en bild på det där jakttornet som du var så rädd för när vi började gå förbi här! Det blir kul som en slags minnesbild!

Före-efter du vet.

Jag vet inte vad du pratar om, en Juppe är sannerligen inte rädd för ett litet spinkigt jakttorn. Varför skulle jag vara det? Vad är det med dig?

Du ville ju inte gå förbi här, sa jag. Kommer du inte ihåg det?

Ho, ho. Du är då sannerligen en rar figur, sa Juppe. Skulle en Juppe vara rädd för lite blå plast på spinkiga ben.

Mmmmmm, sa Juppe.

Du, inte är vi väl färdigpromenerade? Vi tar väl en liten intagande svängom till nästa åker?

Det vore väl trevligt?

Sluta dra! Jag fattar vinken!

Vi kan väl sluta med en horsie, sa jag. Det är alltid lika kul!

(Mutter, mutter, mutter).