Jädrar i min låda. Jag har sökt om tjänstledigt på halvtid för studier från hösten. Men mer om det längre ned.
Här ser vi en Juppe och en Mackan i fullständig frid och harmoni. Båda hårdnobbade mig när jag kom till hagen. Ny halm är himmelriket.
Jag har inte velat göra dig orolig, sa Juppe. Men jag känner att det är någon som vill äta upp min rumpa.
Vi kanske ska strunta i att jobba i dag helt enkelt.
Äta upp din rumpa? sa jag. Hur i hela friden ska det gå till. Den som vill ta ett bett av din rumpa nu när du fäller päls lär bli ganska luddig i mungiporna. Det blir mer päls än saftig Juppe så att säga.
NU TITTAR NÅGON PÅ DEN. JAG KÄNNER DET!
Ja, jag, sa jag.
Hjäääääälp, pep Juppe kraftlöst. Hjäää-äää-äääälp.
Juppes hjärtlösa kompisar.
Juppe fick följa med mig in i stallet. Det blev styltor bara på den korta biten så vi struntade faktiskt i att jobba i dag.
Juppe studsade för varje ljud och stirrade med tefatsstora ögon på dörren varje gång någon klev in eller gick ut.
Suck.
Inte har jag orkat blogga, men i onsdags var det lektion med Mackan. Före lektionen var det teori i sadelkammaren och alla fick prova en balimo-pall. Pallen är ledad under sittytan, den här hade en kula som sittplattan var fästad vid. Lättare lealöst alltså.
Perfekt för att kolla sin egen balans och för att kolla om man har lika mycket tryck på båda sittbenen. Skönt att kunna öva igångsättningar och halten utan att plåga hästen också.
En balimopall vore kul att ha. Stallet har lånat pallen ett par veckor, alltså borde en orka öva på den. Det orkade en inte i dag.
På torsdag var det människoyoga och på fredag tog jag och Juppe ett barbacka ridpass på banan. Det gick så fint, så fint. Juppe gillar sitt nya bett och jag sket i att ha nosgrimma.
Vadå barnbok?
Jo, Juppes och min blogg kom ju till av ren skrivlust och har varit ett sätt för mig att hålla reda på vad som händer i hästeriet.
Länge, länge har ett tankefrö grott som en stallkompis sådde. Hon föreslog att jag skulle skriva en barnbok om Juppe eftersom hon tyckte att bloggen är kul.
Nu känner jag i varenda fiber i kroppen att den där boken måste jag försöka skriva NU. Tar jag inte tag i det så blir det aldrig av.
Men jobba heltid och skriva – det funkar inte. Blogga är kravlöst, men sätta sig efter en åttatimmarsdag och sortera, tänka, strukturera och skriva – jag orkar inte.
Planen i detta nu är att söka till en skrivarutbildning för att jag ska få press på mig och stöd i skrivandet. Och jobba halvtid för att få lite pengar att överleva på. Mannenvännen har gått med på att leva i armod ett år sisådär.
Nu har jag lämnat in ansökan om tjänstledigt för studier. Så får vi se helt enkelt vad som händer. Spännande är det i vilket fall.
Blir inte boken utgiven så blir den inte. Men jag måste i alla fall få skriva den och veta att jag har försökt. Det är det viktiga.
Tillbaks i hagen ställde sig Juppe och hans rumpa i mitten av killgänget.
Doris och Yret under en skönhetssömn. Doris fick rumpan vaktad hon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar