Planen var en långpromenad. Det blev ändrade planer. Det började blåsa och virvla snöflingor och så tröt orken. Och söta föl fanns det att kika på också i stallet, bara titta inte klappa.
Söta fölisar kan ju förstås lätt bli smittade av allt möjligt, de är som förskoleungar på äventyr. Har inte tänkt så förut. De har ju inte sett så mycket av världen och mött så många människor och andra hästar.
Juppe var på min linje.
Fast jag känner att vi egentligen behöver äventyr och lite strapatser för att rensa våra huvuden. Ridbanan blir trälig i längden.
Men i dag stod det två hinder där minsann, jag släpade fram fyra bommar och sedan var vi på g.
Juppe var lite trög i starten men knogade på som han alltid gör. Jag tror inte att han tyckte att det var speciellt roligt att hoppa, han gjorde det mest för att vara duktig och snäll.
Vi blev flåsiga båda två.
Bra jacka det där, sa Juppe. Skönt att veta var jag har dig.
Juppe är gosig och vill gärna klia och klappa på mig i hagen.
Fölisarna som flyttat hemifrån tittade storögt på oss. Jag var jätteläbbig, ändå var det noga att stå längst fram så man kunde titta på det läbbiga riktigt bra.
Sedan var det skönt att snutta lite på skruvarna i gallret.
Jag tror att Juppe skulle bli en bra fritidsfarbror. Han bryr sig inte om små kryp nämnvärt, jag tror inte han skulle jaga eller vara dum mot dom.
Ska vi inte ta en utan blixt, undrade Juppe. Så det gjorde vi.
Nä, blixt var bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar