NEJ!
Sa Juppe. Jag skiter i att du köpt en fällskrapa när du åkte på Vintermästerskapen UTAN MIG.
Prova själv, fräste han.
Möh, mäh, öh. Sa jag. Du gillar ju inte ens att åka transport. Eller rättare sagt, du går ju för fanken inte in frivilligt.
Hur ska du då kunna följa med till Strömsholm? Du hade ju förstås tagit publiken med storm, det är ju inte det, fortsatte jag inställsamt.
Vi trippade mot stallet på isig stallbacke. Jävla väder, sa vi i kör.
Härmas inte, sa Juppe och fällde öronen bakåt.
Titta vad fin, fjäskade jag. Med gelhandtag så att jag inte slinter. Köpte hos Karin Åberg som sålde på tävlingen i dag. Emmishopen har också (undrar om de inte är lite billigare, men å andra sidan slapp jag ju frakt).
Mer hö! sa Juppe.
Ska bli! sa jag.
Fällskrapan är av klassisk modell med djupa piggar som når ned i pälsen. Det behövs. Juppe har en annan skrapa, men den tar inte lika mycket hår.
Den här har en gles sida som inte luggas så mycket när pälsen är vinterlång, och en tätare som kanske blir bra när mer av pälsen släpper mer lättvindigt.
AAAAJJJJJJJ! Vrålade Juppe.
Det är ju bara 15 hårstrån pep jag till mitt försvar.
Suck. Det kanske blir lättare en annan dag. Längre fram.
Vi gick i alla fall ut på ridbanan och traskade över bommar. Juppe tar i fint. Men iväll krävde han godis, han blev inte glad för en gåva. Han skulle bara ha. Basta.
I morgon är en ny dag. Och ja, Juppe. Jag vet att jag inte umgåtts tillräckligt med dig den här veckan. Så blir det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar