Seg-Juppe = en pälsfällar-Juppe?

Seriöst? sa Juppe.

Jajemen! sa jag. Du klär så fint i orange och flugpannbandet är helt sprillans nytt och fint och icke en chans att otäcka flygfän landar i dina ögon nu.

Mutter, mummel, mutter, mummel.

Vad sa du? sa jag.

Det var ett försök att frusta, sa Juppe stramt.

Vi knallade runt i sommarkvällen i sisådär 50 minuter. Två galoppsträckor blev det också, en ökade Juppe rejält på. :-)

Men i stort var det segt. En gång hoppade jag till och med av för att longera honom för att kolla om han hade ont.

Vi gjorde ett rejält matstopp i en buffertzon på en åker, Juppe älskar klöver. Han suckade nöjt.

Väl vid bilen igen så körde jag runt med gummiskrapan på Juppe för att ge lite massage åt eventuellt ömma muskler. Då släppte massor av hår!

Glömmer varje år att det ju är dags för pälsfällning så här års. En Juppe vill nog spara varje liten intagen protein till produktion av vinterpäls. Det är inte kul att springa då.

Ibland är du nästan snygg, sa Juppe. Den där gummiskrapan alltså, grrrrr.

Och så förfärligt härligt att jag i alla fall får bestämma själv när jag vill kissa i hagen, muttrade Juppe.

Tack snälla!

Någon liten protein kan han tydligen lägga på polarna i hagen också. Juppe och den här killen ställde sig nos mot nos och gnisslade och pep mot varann.

Vilken som "vann" kunde jag inte lista ut. Den andra grabben slickade sig om munnen och Juppe ställde sig för att beta (han måste ju verkligen vara jättehungrig efter vår matstund).

Då dök näste man för rakning upp.

Den grabben var inte värd ett gnissel.

Juppe körde helt enkelt över honom utan att tuta först. Eller om han tutade så missade jag det.

Baldur och Patti (?) blandade sig inte i det hela. De betade i godan ro på sitt håll.

Det är så kul att titta på Juppe nu. Jag tycker att han till och med går annorlunda, lite bredbent cowboyaktigt sådär. Det är bara pistolhölstret runt midjan som fattas.

Nu var det tydligen fri hopp och lek. Alla pillade efter ätbart på olika ställen.

På en rosenbuske, aaaaajjjj, tänkte jag.

Å andra sidan äter Juppe tistlar när han kommer åt.

Frid.

Macho.

Juppe fick inte riktigt frid i sin hästsjäl. Han var på jakt efter något i hagen.

Jag är inte orolig, sa Juppe. Jag ska bara fram här.

Stäng av blixten!

Bättre, sa Juppe.

Men vad sjutton letar du efter? sa jag.

Det kanske är dags att börja med lite proteinmums som godis och belöning igen? Är det oroligt i en pälsbyggarkropp kanske?

Och så hemfärd i sommarkväll. Vad var klockan när jag klev ut ur hagen, halv tio kanske. Allt doftade, solen var på väg ned. Björksta kyrka såg så nyrenoverat vacker ut. Ah.

Och åkrarna. Åkrarna.

Njuter nästan varje gång av den där lilla stunden i bilen till och från stallet.