fredag 21 juli 2017

Insättningar och uttag på hästkontot

18 april 2017:

I förrgår gjorde jag lite markarbete med Juppe och löslongerade honom på ridbanan.
Varför vill inte Juppe galoppera på ridbanan som andra hästar, undrade jag på nytt.
Klart en Juppe kan galoppera på en ridbana, bestämde jag. Speciellt när Juppen bara har sin egen kropp att hålla reda på.
Så smask och svisch med spöet i luften och gaaaaaloooppp.
Juppe drog iväg i irriterade rivstarter och visade på alla sätt och vis att det här var ett ÖVERGREPP.
Det är det väl inte alls det, sa jag men blev lite osäker. Fast vi blev osams i andra varvet också för säkerhets skull. Juppe blev en nervig studsande arabhingst.
Bah, sa jag.
En del av min hjärna säger att Juppe är en prins på ärten som inte gillar när jag säger åt honom att jobba. Speciellt inte när jag säger åt honom på skarpen så att säga.
En annan del av hjärnan säger att Juppe visar i vilka gångarter han helst vill jobba.
Detta ska jag inte klura så mycket på. Jag ska boka lektion med Straightness-Karin i stället och visa henne. Ska bli kul att höra vad hon säger.
För att kompensera den stötta springaren fick han beta bredvid den ljuvliga Doris hage och få långa blickar av Yret som inte fick vara med.
Och så parkerade jag mig i hagen för att umgås och lägga lite plåster på såren.
Sånt gillar en Juppe.
Karin har sagt att det finaste man kan ge sin häst är möjligheten att sova och slappna av. Så jag satt snällt på en sten i sovhörnan under tiden min kompis slumrade.
När Juppe öppnade ögonen ibland såg jag att han log mot mig igen.
När jag suttit och blivit kall i rumpan ett bra tag viskade jag hejdå och åkte hemåt.
Juppe slumrade vidare i skogshagens lilla sovrum.
I dag när jag skulle hämta min häst var han skeptisk. Nä, varför ska jag följa med dig? Grimma? Varför då?
Studs och blä för blåst och sisådär.
Men vi tog en promenad på gårdsplanen och sa hej till ett släp, en traktor och soptunnorna. Sedan var livet okej igen.
Som grädde på moset fick vi sällskap av Hulda på Gullans glänta-rundan. En timme i sol och visserligen lite blåst, men det var ljuvligt ändå. Vilken skön start på dagen!
Juppe töltade som en gud och blev bara rädd en gång.
Hulda grymtade av uppdämd energi. Så kul att se henne så peppad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar