Min heldag i hästens tecken började med en ridtur med Juppe.
Hu.
Blåsigt. Isigt. Avverkning i skogen närmast stallet.
Vi fick till en helt fantastisk tölt på vägen hem. Motor saknades inte så att säga. När motorn blev lite för ivrig hoppade jag av, jag kände att det behövdes ungefär en nysning från en skogsmus för att vi skulle flyga hem till stallet.
Vi tog källarbacken tre gånger fram och tillbaka. Suck. Juppe försöker vara en snäll häst med sänkt huvud. Ibland går det inte så bra.
Var lite trött när vi kom tillbaks till stallet.
Karin dök upp till dagens date nummer två. Jag och Karin, Mackan och Frami hade bestämt att vi skulle ut på tur.
Jag har ju länge velat mäta Juppe och Karin tog fram sin mätsticka med vattenpass i pinnen och hela konkarongen. 141 centimeter fick hon det till. Minus skor så blir det typ 140 centimeter. Det är nog vad jag trott.
Juppe var lite skeptisk mot mätpinnen, så jag tror att mätförsök två blev bäst. Det var den som visade 1.41.
Kusin Frami är några centimeter högre över manken.
Ridturen med Mackan blev också en ridtur med turbon inkopplad. En mycket, mycket entusiastisk häst helt enkelt.
Det är jättekul.
Men – armarna och magmusklerna tog stryk. Mackan ville springa som en tok hela tiden. Jag ville att han skulle tölta i mellantempo och arbeta genom hela kroppen. Det är jädrigt mycket jobbigare och bygger mycket mer muskler än att ligga som en ål i 180.
Phu.
Det gick bättre när Mackan fick gå före Frami, då blev det lite automatisk broms så att säga.
Fick en halv hjärtattack när Mackan haltade på hemväg. Han hade fått snöstyltor, men det hjälpte liksom inte att han fick bort dem. Det var något med något av bakbenen.
Måste stirra på Mackans bakben i hagen närmaste dagarna. Jag såg inget när han släpptes ut i hagen efter långturen. Karin tyckte att han var stelare i höger bakben och höll det rakare på något sätt, hon kan ju sin häst.
Usch. Får nervskrynkel av hälta. Inte roligt alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar