fredag 7 september 2018

Jag har kliat mitt föl - fick röra Titania för första gången


I dag var det dags för avelsflocken att flytta från sommarhagen och Bäjeby-Annicas föräldrar i Karkesta till hagen vid Bäjeby gård.


De flesta av Bäjebys föl har fötts i den underbara hagen i Karkesta.

Och de flesta åringar, tvååringar och äldre hästar vet vad det är fråga om när hästtransporterna åker in i hagen framåt höstkanten.

Nu är det flytt "hem" igen.

Jag har längtat.
Jag har tänkt att det blir lite mer på riktigt det där med fölet när hon bor nära stallet.


Flyttgeneral var såklart Annica.

Jag höll mig mest undan och försökte följa order och hjälpa till med det jag kunde.

Jag tycker unghästarna är så härliga. De var nyfikna och klev runt både bilar och transporter och kikade.

Jag fick vakta kopplingen mellan bil och transport så att de inte skulle kliva över där och skada benen.


Så sunda roliga pållar. Nyfikna och skeptiska - men inte rädda.




Mettun bestämde sig helt sonika för att kliva in i transporten och åka själv till Bäjeby vid lastning två.

Först inspekterade hon åkdonet.

En slurk havre avgjorde saken.


Bäjebyarna trodde att Queen Tinna kanske skulle hålla sig så långt borta som möjligt från spektaklet.

Nejdå.

Hon råkade bara stå vid sin favoritsten och klia sig. Tänka sig så det kan vara.

Därifrån var det bra utsikt.



Mjahaja.

Så gick första transporterna med unghästar till Bäjeby.

Tinna begrundade detta.

Märkligt att hon släppte fölet så fritt, Titania rände runt och spanade med sina äldre kompisar när släpen kom in i hagen.

Lite läbbigt blev det efter ett tag och då gnäggade hon fölsött efter mamma.


Transporterna backades till stalldörren och schvopp in med hästarna.

Det gick underligt bra.

Inga krusiduller.


Tillbaks i hagen. Hö i transporten.

Teamwork för att stänga snabbt och få allt att flyta.


Mettun var som sagt uppmärksam, men inte rädd.


Tinna var. Mjaäh. Medveten om sitt eget värde.

Är man matriark så är man. Det är väl inte mer med det.


Titania for runt och var lite småstressad.
Inte mer stressad än att det blev lite habrovinker i landskapet.


Tinna ville helt enkelt bara ha koll på att fölisen var med på det hela.


Titania var inte övertygad. Men till slut så. Nyfikenheten tog överhanden.


När Tinna hade placerat oss lydiga redskap där hon ville ha oss klev hon lugnt på.

Hon visste vart färden skulle gå.


Bort med grimma och flughuva för att minimera skaderisker.


Väl istallet fick jag faktiskt både klia mitt föl och sätta på grimma två gånger utan att det blev traumatiskt för någon av oss.

Om jag klarat det utan Tinna och resten av gänget.

Icke.

Tinna fick en grundlig spabehandling av mig med en nyköpt skön plastpiggborste.

Hon tittade snällt på mig när jag försökte nudda hennes föl och baske mig om hon inte hjälpte till att blockera vägen också. Maken till klok och vänlig häst.

Min absoluta mardröm hade ju varit om hon vaktat sitt föl, men icke. En Tinna hjälper till, jag kunde hänga över henne för att komma åt Titania och till slut hittade jag Titanias favoritkliställen.

Då var slaget vunnet på något sätt.

Jag som underlig människa kunde stå bredvid henne med båda mina konstiga armar på varsin sida av henne bara jag bjöd på kli.

Med hjälp av Tinna och kli så kom grimman på också.

Jag är så himla glad, stolt och lättad över att Titania verkar vara en cool liten typ. Hon försökte varken kicka med bakbenen när jag kliade på rumpan eller resa sig när jag smög på grimman.

Vilken dag!
En lång dag med en god smak i munnen som min danske mannenvän brukar säga.

Jo, vi blev filmade i boxen jag, Tinna och Titania. Det orkar jag inte pyssla med i kväll. Ville bara berätta hur bra det gick!

8 kommentarer:

  1. Vad jag glad jag blir igen av att läsa! Och att allt gick lugnt och bra! Och att du var med hela tiden :). Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. En helt perfekt dag att vara ledig på. Ingen stress och press, bara få följa med på äventyret.

      Radera
  2. Låter som en helt underbar dag, och härligt att ha fölisen närmare nu. Och att hon verkar vara en cool typ :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli så himla kul att kunna spontanglutta på henne. Ska skaffa ett ombyte kläder också att ha i stallet. Vill inte smitta ned fölis med dumma baciller, jag har ju Juppe i en annan flock. Skönt nog är stallägaren supernoga med att vi sköter oss med sådant. Bra det.

      Radera
  3. Så fantastiskt! Vilken känsla ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Nu känns det som att det börjar bli på riktigt. Som att jag ska få lära känna henne.

      Radera
  4. Måste ännu kommentera. Du har så många fina bilder, och så roligt att läsa om hur ni gör när ni flyttar dem... Men allra mest gillar jag den där sista bilden. Det där lurvet. De där ögonen. Jag har fått uppleva ett några timmar gammalt fjordingföl just på så nära håll och följa med utvecklingen... Något helt underbart! Glad för din skull! :)

    SvaraRadera