Hästar är verkligen sin kropp, det är fantastiskt. Men det ska jag skriva mer om längre ned.
Först börjar vi med sötdöden:
Den här söta ettåringen var på besök i stallet med sin mamma och sina mattar. Det är något fel på min hjärna, jag har glömt vad sötfölet heter. Det var i alla fall dags att vänja sig av med ha full uppmärksamhet av mamma. Kort sagt, dags att flytta hemifrån.
Fölis var inte planerad utan föddes mitt i vintern. En liten tuffing som blivit mer hanterad än de flesta föl, utan att vara jobbig. Bara lite mer van vid människor.
Visst vill man ha en sån här?
Alltså, frillan. Och färgen. Ögonen. Attityden. Tror jag har fått fölfeber. Den här lilla donnan ska tydligen bli silversvart. Det är ju svårt att tro, men så är det.
Fölnappning kanske?
Ibland (eller ganska ofta) blir jag så stolt över min hispiga häst. Han är ängslig för vissa saker, men så oändligt snäll och modig med andra saker.
Den här grabben är uppväxt i flock och för honom är det inga problem att säga ett avmätt och farbroderligt hejhej till ett föl.
Ett föl som var mycket intresserat och ute på äventyr. Farbror Juppe bevärdigade henne knappt med en blick, nos, nos. Hej, hej, lilla plutt. Absolut inget att bli det minsta upprörd för.
Barn får samma behandling.
Tänk att de vet, eller förstår.
NU är det dags för det där med att hästar verkligen är ett med sin kropp.
Snälla stallkompisen som är utbildad massör har erbjudit sig att massera Juppe. Jag tycker att han är spänd i nacken.
Massören höll med.
Just nu är hon inne på en massagemetod där ett av beröringssätten beskrivs som att klappa gulan på ett okokt ägg, ni vet sådär lätt så den inte spricker.
Baha. 400 kilo djur och ett klapp för att inte förstöra hinnan på ett ägg?
Det funkar.
Juppe fick stå lös på ridbanan (ety han är ett förunderligt snällt, vackert och ståtligt djur).
Stallkompisen har försökt massera förut, då var Juppe mer reserverad. Nu gick det bra. Han klev undan när han tyckte det blev jobbigt (fantastiskt att kunna ha honom lös så han kan berätta).
Och när han väl accepterade och slappnade av, gäspningar, ögonlock som klappade ihop och läppar som darrade.
Ska försöka härma massagen så gott jag kan. Tror det här är fantastiskt bra, inte minst för en häst med en skada.
Tillbaks i hagen frågade jag Juppe om han var trött.
Har aldrig varit spänstigare faktiskt, sa Juppe.
Superpigg. Redo för lite äventyr. Jodå.
I morrn ska vi tölta med töltpolis. Det blir kul, sa jag.
Jagudja, sa Juppe.
Okej, ses i morrn då. Hoppas vi är piggare då, töltpolisen lär i alla fall vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar