Tog med bollen ut till ridbanan för att jag tänkte att min ståtliga häst ville lira lite.
Jag kickade bollen och den fooooooor ivääääääg.
Juppe tittade nollställt på bollen.
Han gick snällt några varv, gjorde riktigt fina försök till slutor.
Men näej. Juppe var inte på humör.
Det är okej tänkte jag då. Man måste inte vara på humör jämt. Vi går ut i hagen och bara chillar lite.
Det är så varmt, pustade Juppe.
Vänta, jag glömde vad jag skulle gnälla på.
Du, är det inte hemskt varmt och kvavt. Kvalmigt rentav?
Ge mig lite vind! sa Juppe.
Det blåser ju halv orkan, sa jag.
På Island är det här bara som en liten fis, sa Juppe.
(Hur nu en häst som är född i Sverige kan veta det. Okej, okej, mamma är islandsfödd, men ändå).
Jag KVÄVS. Eller börjar yra. Jag känner mig yr! sa Juppe.
Har jag benen upp? Eller jag menar öronen såklart. Öronen uppåt?
Titta, jag har frossbrytningar!
Okej. Vi irrar in i skogen. Bra idé, sa Juppe.
Jag orkar inte. Varje steg tar emot.
Du tycker inte att du överdriver lite Juppe? Bara lite?
Det är väl ändå svalt på natten? Och så borstar ju jag så jag får aparmar varje dag. Det lossar ju ändå massor av hårstrån.
En Juppe överdriver aldrig. Du har det bra du, som är slät och skär och kan ta på dig kläder.
Kompisarna ser ju rätt pigga ut i alla fall, sa jag till Juppe. De tycker visst det är spännande med mattebesök i hagen.
Stick, sa Juppe. Jag har värmeslag och det smittar.
Nu går vi.
Du vad var det du hade med istället för mina underbara lakritsgodisar?
Havreknäcke heter det. Det äter jag till frukost varje dag.
Du. Gör inte om det.
Älskade hästar får lakritsgodisar. Andra får havreknäcke.
Capisce?
Var får du allt ifrån, sa jag. Hur kan en häst som står i en hage härma maffiaboss-italienska?
Där fick du något att fundera på hela vägen till hästbutiken, sa Juppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar