Rackarns.
Å ena sidan – vi fick härligt sällskap av Baldur på vår favoritlångpromenad. Det blev nästan en halv uppsutten promenixrunda och vi hann med både trav och galopp. Inte illa. Vi tar oss.
Å andra sidan. När vi hade några kilometer kvar och jag suttit av så kikade jag mot Juppes baktassar. Det såg lite mysko ut med snösulan.
Svar – det var mysko. Juppe som inte är någon mästare på att kliva runt med sina ben har antagligen vridit runt skon. Som tur är satt tåkappan inte i hoven utan den hade vridits ut den med.
Juppe fick traska hem med dojan på sniskan, ingen söm satt dumt så det gick bra. Väl i stallet tog han själv av sig skon lagom tills vi hittat verktygen.
Nåja. Värre saker kan hända. Nu längtar jag till vår och skor utan snösulor.Och så kändes det så roligt att kunna galoppera på sin kompis utan att känna hjärtat i halsgropen. Han tog det piano tills jag försökte fumla till kortare tyglar med vintervantarna på. Då la han i överväxeln.
Bra flåsig blev han kompisen. Känner mig peppad trots allt. Nu ska vi lägga in lite styrkepass emellanåt. Kanske ett i veckan?
Ljuvliga timmar i solen och fint underlag att trampa runt på utan sko trots allt.
Kolla vinklarna på hans bakben. Han liksom vrider benen med sig när han ska sno runt istället för att kliva.
Inte deppade Juppe för skon. Han putsade upp vällevnadsprickarna på rumpan och frustade glatt. Håller med, en mycket skön söndag. Mina prickar frodas i ena armvecket trots att jag tar allergimedicin. Ska bli så spännande att eventuellt få reda på vad det är jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar