Hjältehästen.
I dag har vi varit ute på äventyr. Tur att vi inte var ensamma, Patti o Co var med skönt nog.
Det blev en rejäl runda i frisk vind. Vi satsade på skogen förbi Hallbo och gamla nedfallna ladan. Där lurade en överraskning.
Patti kunde kliva fram på en istäckt traktorväg, när det var Juppes tur så försvann vi bara. För varje kliv Juppe tog så sjönk vi djupare. Till slut stod Juppe upp till magen i vatten, och jag stod med fötterna på isskorpan, i stigbyglarna.
Jag vet knappt vad jag tänkte annat än att hjälpa Juppe hålla balansen. Att hoppa av fanns det liksom inte tillfälle till.
Juppe jobbade sig upp à la katt som hoppar i snö och till slut stod vi på fasta backen igen. Då flög jag av.
Fyra hela ben och faktiskt fyra uppsättningar skor också. Fantastiskt i sig.
Juppe var skärrad och jag fick promenera honom en bit för att lugna ned honom, sedan gick det bra att hoppa upp igen. Sista biten på promenaden var han helt som vanligt igen och kunde skrittas på lång tygel.
Nog är vi väl rätt bra ändå? Ingen av oss fick panik. Lugnt sällskap hade vi också.
Fridens.
Nu är det väldigt gott med en kopp varm te och jag såg att Juppe tyckte det var skönt att komma ut i hagen. Han gick raka vägen fram till hagens bebis och ställde honom som ett skydd mot Safir. Sedan mumsade han på. Man får inte vara dum.
Fy vad otäckt, har själv gått ner mig i en myr med förra hästen, sitter fortfarande i när vi rider i okänd skog. Men ni var ändå på en väg?? Herregud ska man börja noja över vägar nu också??? Tur det gick bra för er!
SvaraRaderaRiktigt läbbigt faktiskt. Blev darrig efteråt, men det var också skönt att vi hade en bra bit hem. Vi hann att skritta av oss båda två så att säga. Jag var så glad att Juppe var helt sig själv innan jag släppte ut honom i hagen. Och väg, nja, du vet två spår efter tung maskin - mitt ute i skogen. Men det gick inte att se att det var så lömskt. Hu ja.
RaderaLäskigt! Men låter som att ni båda hanterade det bra! :)
SvaraRaderaJa, och jo, jag tycker trots allt att allt gick bra. Så här i efterhand är jag förstås glad att vi är hela båda två, men minst lika glad över att vi kunde få ned pulsen till det normala på samma promenad. Vi är bäst, typ. :-)
RaderaTur att det gick bra! Han verkar vara en cool häst den där juppe =)
SvaraRaderaPrecis! Och absolut, han är en cool grabb Juppesnupp. Eller, han är lite både och. Han är lite tittig och skraj - men cool när det gäller. Och det är ju huvudsaken. :-)
Radera