Tänk att vi skulle få så fint väder på lediga dagen. Kommer inte ens ihåg hur många dagar sedan det är sedan jag hälsade på Juppe. Livet har bara varit jobb. Inte bra.
Att börja jobba 11 eller 12 på dagen och knoga på i 8 timmar eller mer betyder faktiskt att det inte blir någon fritid i någon ände av dagen. En tur till stallet tar minst tre timmar. Och nä, jag orkar inte ställa klockan så tidigt när jag jobbar till sent.
Men i dag var det dags! Jag och Juppe skakade ut våra stela kroppar i två timmar i skogen. Ah. Så skönt. Det enda som fattades oss var sällskap. Alla andra drog iväg i sällskap om två.
Bah, sa Juppe som bara fick äta när jag sa okej till det.
Stroke fick han halvvägs också när vi mötte kompisar från ett annat stall. Hästen som kom först i det sällskapet fick också en stroke. Med hundar brukar man ju öva hundmöten, jättebra att öva hästmöten också. 
Lite mumselimums efter vägen. Men bäst av allt är att komma hem igen och få grovmula i sig färsk gräs vid ovalen.
Andas Juppe! sa jag. Mhjjlljojoffooffögggmmmmfff, sa Juppe.
Hm, undrar om det verkligen är nyttigt att din manke har samma vinkel som stalltaket, sa jag.
Juppe blundade.
Tack för i dag Juppe, sa jag. Juppe vände rumpan till och hittade en tuss överblivet hö.
Sen gick han utan att säga hejdå.
Då gick jag fram till Dynan och gosade med honom. Plockade bort lite vinterpäls ur ansiktet och pratade lite.
Så det så.
Just det, sa Dynan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar