Fasiken. Jag tog tvåhundrafemtio bilder på när Juppe bjöd sina kompisar på morotsjuice.
Sedan tog snälla Maria 250 bilder på när jag och Juppe tränade på ridbanan.
Och av alla bilder fastnade bara en enda på minneskortet. Jävla minneskort.
Kameran konstaterar torrt: det är något fel på minneskortet. Välj ett annat.
Nåja.
Juppe sippade lite på sin juice, kompisarna drack mer. En Juppe har inget emot att få pappersserpentiner runt halsen, så ser en mycket viktig häst ut.
Vad säger man?
I fjol var inget roligt år i mitt hästägarliv, inte året dessförinnan heller. Nu känns det ändå som det finns mer än hopp. Det finns liv.
Juppe visar på alla sätt att han känner sig så stark och vacker som han ser ut.
Det firar vi med straightnesslektion i morrn förmiddag.
Då ska ett annat minneskort stoppas i kameran.
Så här fin var Juppe för tre år sedan när vi firade vår ettårsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar