Juppe: "Du är inte min mamma"

Ni kanske undrar vad som hänt med både Juppe och mig?

Vi har det bra, vi bloggar tydligen inte bara.

Lite grand beror det på att bloggar inte längre verkar vara så populära.

Det är ju absolut roligast att blogga när man får mycket respons på sina inlägg.

(Hurra för all respons på adventskalendern!)

Men i dag märkte jag att Juppe hade något på hjärtat.

Vi hade varit ute på en tämligen fartfylld femkilometersrunda med sällis av både rödhårig brud och bästisbaldur.

Men säg då, sa jag till slut.

Du vet att du kan prata med mig om ALLT.

Okej, sa Juppe.

Jag hoppas vi är överens om det här.

Du är INTE MIN MAMMA!

Jag upprepar, inte min mamma.

Först blev jag ganska paff och mållös.

Sedan förstod jag vad Juppe ville lufta, och killen har tur.

Vi tycker likadant. Så det var inte något laddat ämne att ta upp.

Phu, sa Juppe. 

Jag hör ganska ofta människor som säger "kom till mamma", "längtar du till mamma", "vill du gömma dig bakom din mamma" och så vidare till sina ståtliga riddjur.

Sååååååå pinsamt.

Jobbigt faktiskt.

Människorna får förstås säga som de vill, men jag är ju glad över att du inte tar till det där.

Jag vill till och med försäkra mig om att jag slipper höra det. Någonsin. Ever. Ever.

Men jag håller fullständigt med, sa jag.

Jag har ju två människobarn, så jag är nöjd med att de kallar mig mamma.

Du är ju min bästishäst. Min polare. En bra kamrat. Men min unge är du inte.

Jag fattar inte heller varför jag reagerar så hårt när någon säger sådär.

Det är ju väldans harmlöst faktiskt.

He, he. Vi är nog ganska lika du och jag, sa Juppe.

Inuti alltså, förtydligade han och muttrade något ohörbart om klen skäggväxt och pinnig kroppsbyggnad.

Ja, jädrar i min lilla låda, sa han sen.

Du är alltid så bra att resonera med. Jag gillar det.

Det jag inte gillar är att du tydligen har bestämt att vi ska springa av oss vårt vackra fett.

Å andra sidan var det lite roligt i dag. Det var det sannerligen.

Kompis.

Pälskling, sa jag då.

Det där är på gränsen! sa Juppe då.

Nu vill jag ha en godis som plåster på de själsliga såren.