Inte mycket mungipor upp

Nervöst värre. En ohalt häst?

Näej. Rackarns. Juppe är fortfarande pyttelite halt. Höll på att få en stroke när jag såg det när jag longerade.

Trevliga veterinären Camilla från Fjärdhundra distriktsveterinärer tog till nästa grej för att ta reda på var hältan sitter. Eller kan bero på.

Röntgen.

Tror du att Juppe behöver lugnande innan vi röntgar, frågade Camilla.

Näej, det trodde jag inte. Och den tekniskt intresserade gossen visade sig från sin bästa sida. Jag fick ha blyförkläde och blyhaklapp för att slippa strålning, och så fick jag hålla i handtaget till röntgenplåtarna och vinkla dem efter anvisningar.

Juppe följde det hela intresserat. Nosade på tekniken mellan omgångarna.

Och, usch och blä. Visst syntes det något på plåtarna.

- Du vill hellre se det här än någon otäck förändring i kotan, tröstade Camilla.

Och vad var det nu hon sa? Det syntes att en tunn benbit som ser ut som ungefär våra skenben hade helt fel vinkel, liksom en plutt som stack ut. Som om det varit eller är av. Griffelben? Gaffelben? Det sitter precis, precis ovanför där kotan slutar.

Nu ska röntgenbilderna skickas för bedömning till kirurg, och ser han samma sak så blir det operation. Men det tar vi då.

Och stackars Juppe får inte gå ut till sina kompisar utan hålla till på juppeplätten. Ack ja.

 Portabel röntgenkamera i en liten låda. Behändigt värre.

 Veterinären riktade den mot det hon ville fotografera och jag höll plåten bakom benet.

Och så hoppade bilderna fram på veterinärens dator. Fascinerande. 

Och Annica har lovat att vara chaufför om vi måste åka iväg till klinik och få Juppe opererad. Tror inte jag skulle vara bästa chaffisen faktiskt.