Superlydig efter semestern

Får lite hjärtsnörp av det sentimentala slaget av Juppe. Efter en veckas semester i hagen tog vi en skogstur idag.

Kollade att bromsen satt och om det var piggelinvarning på killen först, dels från backen på ridbanan och sedan uppsutten. Mjo, inga problem. Han var till och med förekommande och mycket uppmärksam på vad jag ville.

Juppe undrade dessutom om jag inte ville göra skänkelvikningar med honom hela tiden, he, he. Gullfis.

Det blev en fin liten runda i skogen. Juppe var med på noterna, kände hur rumpan liksom sänktes när vi töltade. Vi bytte hejvilt mellan olika gångarter på grusvägen och skrittade genom skogen. Allt var kul tyckte Juppe.

Det var lite grand som att se barnen när de var små och de hade fått smälta sexans gångertabell över ett lov, och första gången man övade satt allt som ett rinnande vatten.

Lite nervigare än vanligt var han kanske Juppe, men en riktig smällkaramell. Och han suckade så nöjt när jag borstade och pillade bort lerkockor ur hans päls i stallet. Tror han tänkte, aaahhhh, nu är allt som vanligt. Skönt.

Tycker jag med.