Befriande krattigt

Oj. Ikväll kunde jag inte ens komma upp på Juppe, han tittade på mig med blanka ögon och snurrade runt sina framben. Fortare och fortare...

Till slut kom jag på att jag kunde ställa honom mot staketet på ridbanan, då kunde han ju liksom inte snurra. Häpp.

Ikväll var det enda jag fick till några fina, mjuka halter. Allt annat gick åt pipsvängen. Men på något sätt var det befriande. Jag skrattade.

Juppe är inne på det här med att böja och svänga. Till slut galopperade vi några varv åt varje håll, det var kul. Avslappnat. Och så lite tölt på det.

Och när jag skulle bjussa killen på morot efteråt ville han inte äta. Helt otroligt. Så här efteråt tror jag att jag skulle ha skurit tunna slantar, han är inte van vid stora, hårda bitar. Får göra babypuré till honom ...