Lite trädstamsslalom och hagspa

Yes, Juppe shakar loss efter en timme sisådär i skogen (jag och klockan).

Han var nervig från start, det var han igår med. Undrar varför. Å andra sidan orkade jag inte riktigt bry mig. Jag ville ut i skogen.

En gång höll jag på att åka av, då hade Juppe gått in i lunka mode (trodde jag), men så hörde han något i skogen igen och tog ett praktfullt skutt framåt. Jag hängde nästan med.

Det blev en skön timme trots att Juppe såg troll överallt. Eller vildsvin eller vad det var. Jag kom ihåg frökens ord om att man kan lugna en häst genom lite trädstamsslalom. Vi rundade trädstammar så det stod härliga till. Juppe gillade det här, när han fick beröm såg han ut att tänka - jaha? Runt trädstammar? Okej! Vi tar några till!

Efter en liten grundrunda i skogen kändes det fjuttigt, vi tog en till.

Nu började jag bli lite trött på Juppe och hans skvättande och hoppande. Jag bröt en gren på en torr gran. Juppe hoppade. Jag bröt en till. Och en till och en till. Vi gjorde halt och jag bröt grenar tills Juppe blängde surt på mig.

Stå still? Mitt i en skog? Skitkul...

Men han slutade i alla fall att hoppa för brytljudet.

Ah, och hem kom vi. Till sköna hagen, och alla kompisar:

Innan vi red ut såg kompisen Ofsi så här engagerad ut:

Och jag stirrade på tjejmaffian i hagen. Utan täcken ser dom, eh, ja, ser liksom - bruna ut allihop. Nu tror jag kanske att jag skulle få med mig rätt dam ur hagen men när jag var ny som hästägare och i stallet så fick jag nästan panik när jag försökte särskilja de här individerna:

Jamen, titta på nosryggen sa stallägaren. Ser du inte hur olika de är?

Nu har jag lärt känna tjejerna och ser vad som skiljer dom åt, i mina ögon (inte nosryggar).