Jag är slut i rutan, en hemsk vecka (på jobbet) fick ändå en fin avslutning. Kände mig som en trasa när jag åkte till kursen, men fick med mig mycket bra grejer hem att öva på ändå.
Fast allt i bildväg jag orkar bjuda på idag är ytterligare ett familjefoto, så här ser Juppes helsyster Hrafnhetta ut:
Precis. Hästar kan le. I alla fall om de är Juppes helsyster. Hon är tydligen väldigt lovande och fin.
Bilder kommer på min maräng, jag lovar. Det vi fick med oss från kursen idag är i stora slängar:
Det vi är sämst på är halt och halvhalter. Det är slarvigt och hafsigt. "För varje dålig halt du gör får du två tillbaks", sa Sigfus. Och ja, jag håller med. Visst är det så. Djävulen bor i detaljerna, det är så lätt att slacka och bli lat. Det här ska vi jobba på och det ska bli kul. Nu förstår jag mer varför det är viktigt.
Tölten är okej. Det viktigaste är takten, att den sitter. Bakbenen kommer med på köpet så småningom. Jag är rädd för att förstöra Jupiter, att vara så nybörjardum att jag pajar hans tölt och förstör hans liv. Ungefär. Men nej, vi fick godkänt. Inte mer, men det är okej. En bra utgångspunkt.
Juppe tar tygeln. Jopp, jag vet. "Släng bort betsel och rid, då får han göra vad f-n han vill", sa Sigfus. I andra fall är det bara så att jag ska ha kontroll. Klart det är så. Det är bara att ta tillbaks betslet när det händer. Jag är lite blöthjärtad och vek, men det gagnar inte någon av oss. Ska skärpa mig.
Det hänger nog i sin tur ihop med att jag lite slafsigt låter Juppe sakta ner på egen hand när det är dags att skritta efter till exempel tölt. Jag låter honom ta kommandot. Ajjabajja. Jag ska rida in honom i skritt. Jag ska bestämma och ha kollen, och kontakt med Juppe. Yes, jag förstår varför och ska jobba på det.
"Ni har en fin kontakt", det tar jag med mig från idag. Jag märker att mitt yrkesjag följer med mig när jag går på kurs och ska bli bedömd som ryttare.
Vad det betyder? Att jag har hundra gånger lättare att få en rejäl utskällning än att ta någon form av beröm på rätt sätt. Det är en defekt, jag har lättare att se andras styrkor än mina egna. Skärpning.
Bra kontakt är fint att bygga på. :-)
Undrar du nu vad jag varit med om idag så är det det här: kurs för Sigfus Sigfusson. Min och Juppes allra första. Jag har varit nervös som bara den för att bli avslöjad som rutten ryttare och ovärdig hästägare (vet att jag är fånig).
Om det var värt pengarna? Ja, det tycker jag. Det är alltid otroligt roligt att träffa andra nördar. Kanske är det mer moneyvalue att boka en privatlektion, men då får man inte lika många roliga kontakter. Dessutom kan man ju tjuvkika på de andra eleverna. Jag fick se en kvinna lägga sitt livs första pass på sin häst idag. Det är kul.
Om jag fick höra andra saker än under lektionerna för min ridfröken? Näej, inte egentligen. De sa samma sak, men på lite olika sätt. Och varje liten sak jag får fatt på känns värdefullt. Jag har bestämt mig för att bli en så bra matte som jag kan för Juppe, det betyder för mig att han ska få en så stark och fin kropp som möjligt som kan bära upp mig utan att skadas - och att han är lydig och säker att rida på.
Och så ska vi båda ha kul, det är det viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar