Först måste man hitta hästen

Den här bilden från ridbanan är ju bara en västanfläkt från det kompakta mörker som iglar sig fast runt hagarna. Väldigt stora hagar, väldigt bra hagar. Väldigt svårt att se hästen trots att det går att tända en stark strålkastare riktad mot markerna, och trots att jag har bra ficklampa.

Tur att jag inte är mörkrädd. :-)

Tur att jag har en snäll häst som intresserat står och tittar på när jag famlar mig fram. Han kunde ju ta tre steg för att möta mig, men det har han tydligen slutat med.

Idag blev det mest pysseldag. Mysigt det med. Juppe fick tillbaks lite av glansen i pälsen och suckar nöjt när jag mojar.

Vi red nog inte längre än en halvtimme på ridbanan, men det var en bra halvtimme. Det märks att Juppe inte riktigt är van vid mörkret ännu och att bilar ser annorlunda ut på kvällen när de dyker upp med starka lyktor.

Är än en gång jätteglad för att ridbanan ligger precis vid vägen, det ganska säker övning på trafik.

Juppe är för rolig, han vill bara göra skänkelvikningar och öva på sluta hela tiden. Vad jag än försöker göra så föreslår han "sluta"? Bakbenen trampar elegant över varandra och vi försvinner i sidled.

Lekte ett tag med honom, vi "fyllekörde" lite längs medellinjen. Vansinnigt kul när han är så lyhörd, det behövdes knappt en öronviftning för att vi skulle byta vingelhåll.

En bra kväll. Juppe fick så mycket beröm så jag tror han sover gott inatt han också.

Och stallkatten Roy fick klappar han också. Observera hur väl det nyinköpta blå nagellacket står sig till rödfrusna nariga fingrar. Och röd päls.