De livsfarliga korna är glömda sedan länge. Juppe har hittat en ny favvo att stissa för. Fåren. Fåren som alltid har gått på gården, även om de precis har bytt hage.
Idag bytte de dessutom frisyr. Det är bara för mycket! Sa Juppe och studsade som en gräshoppa på ridbanan. Suck.
Jobba, jobba, joooooobbba. Snirklar och cirklar och stanna och smyg i skritt och - så var vi i fårhörnet. Iiiiihhhhhhh!
Jobba, jobba, joooooobbbb-bba. Snirklar och cirklar och så vidare. Och så tänkte jag att någon jävla gång måste han väl lugna ner sig? Går det att andas på ena sidan av ridbanan så går det väl på den andra?
Nope.
Klev av hästen, solen sken, jag hade gott om tid. Modigt som en amazon gick jag före min häst rakt mot de slimmade ulltussarna. Jodå. Juppe fnös och studsade bakom mig. För att riktigt spä på eländet satte jag mig vid staketet och pratade med fåren.
De tittade vänligt tillbaks. Juppe studsade och fnyste. Funderade, sänkte huvudet och började äta.
Japp. Vi promenerade bort till grusvägen. Juppe fortfarande lite stissig, men vi tog ett varv. Det känns som om tölten blivit bättre, jag tror att bakbenen är med bättre. Men rackarns vad svårt det är att känna.
Satt av stissiga hästen och gick raka vägen mot fåren.
Suck. Juppe fnyste och så vidare. Nu började det kännas larvigt.
Gick in på ridbanan igen, vi jobbade med skänkelvikningar och lite smått och gott från backen. Lite fårskrämselhicka men inte så farligt.
Gick tillbaks till fåren. Nu började Juppe käka med en gång. Men, när en bildörr slog igen så hoppade han jämfota. Uj, uj. Hoppas de sköra nerverna har lagt sig lite tills i morrn.
Vem vet, vi kanske hälsar på fåren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar