En tidigare kärlek

Yes, don efter person. Det här är Garre, på bilden någonstans mellan 800 och 900 kilo tung. Tinker. Snäll. Blåögd. Jag föll som en fura.

Jag fick rida Garre när en kompis var fodervärd åt honom.

Faktiskt lika vänlig och snäll som han var stor. Har aldrig sett så stora hovar eller så snygga hovskägg.

Men, när han blev till salu så kom det fram att han troligtvis hade en lättare patellaupphakning. Jag fick panik, visste helt enkelt för lite om sådana saker och började ringa till personer som importerat eller haft Garre tidigare.

Jag blev starkt avrådd från att köpa en häst med det problemet, speciellt som helt grön hästägare.

Här började min man backa rejält också, han såg framför sig en Garre ute i skogen med mig under eftersom ett ben strejkat i en uppförs- eller nedförsbacke.

Garre blev undersökt hos veterinär och förklarades frisk som en nötkärna. Men - vid det här laget fanns det också en andra köpare till Garre. Och Garre blev inte min. Jag vet att han har det fantastiskt bra däremot, han har hamnat hos en underbar ägare och har en fin kompis i hagen också.

Vad jag vill säga med det här? Det är inte så lätt att köpa häst första gången. Man måste ju gilla hästen och den personlighet den har - och det ska vara en frisk häst.

Ta hjälp av hästkunniga kompisar. Rid inte bara en gång utan flera och vägra att bli stressad till köp.

Med facit i hand, jag har nu en häst som visserligen var väsentligt dyrare i inköp men mycket billigare i drift. Garre åt som en elefant.

När jag blev överbjuden i pris på Garre blev jag faktiskt rejält ledsen, det höll i sig länge, länge. Jag var nämligen inte på jakt efter häst egentligen, jag blev kär. Sådär kär att jag bara var tvungen att köpa Garre.

Men - ibland slår blixten ned två gånger. :-)