Vi måste göra något nytt! Något roligt! Busigt! Inte samma gamla tradiga tur som säkert ger tillfälle till hisp och stiss.
På med repgrimma, skutt ut i skogen. Inget borst, inget gull. Häpp. Ut.
På väg till skogen fick Juppe ett spunkspatt = hoppa jämfota och se spöken. Sedan var vi på gång igen. Både han och jag trivdes med att promenera. Varför gör vi inte det oftare?
In i skogen till ett mycket stenbumligt och mysigt mossbeklätt ställe. Jag först, Juppe efter. Jag slank som en vessla över stock och sten. Juppe hade fullt sjå med att hålla min takt.
Nu började det bli riktigt roligt. Jag såg att alla kugghjul i Juppes huvud gnisslade och stånkade. Streta, streta uppför bergknallar, lite svårt ska det vara. In mellan smala utrymmen mellan två stammar, slalom. När Juppe hamnade fel rättade han till det själv genom att följa grimskaftet till rätt sida av stammen - då fick han godis.
En stam tog vi som låg från en så hög stubbe att vi nätt och jämt kom över den, men det gick. Juppe strök med magen mot den men brydde sig inte. Första gången var det med tveksamma hovar, andra gången gick det snabbt. Vi hade ruskigt roligt!
Det var otroligt skönt att ha en fullt uppmärksam häst med sig i andra änden av repet. Alert, med på noterna. Stannade när jag stannade, ökade när jag ökade. Häpp, häpp, häpp!
Vi tog en extratur på andra sidan skogsvägen också. Jag var svettig som en liten gris, men glad! Jag kände mig påhittig och klok. Jag är värd en godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar