Trivsamt sällskap är precis vad vi behöver (och så kan man ju tvinga kompisen att fota också).
Jag hade bestämt mig redan innan att det var dags att longera för att kolla om Juppes hälta hänger i.
Men först - promenad.
Lilla vita vovven sprang lite förvirrat hit och dit och såg nervös ut när Juppe vill hälsa.
Min strategi för Juppe just nu är att promenera en timme, och att sitta upp tio minuter av den tiden. Nästa vecka tänker jag öka till 20 minuter uppsuttet - om inte veterinären säger nej.
Redo Juppe? Ja, ja, sluta tjata.
Det är inga problem att sitta upp. Och jag märker inget när Juppe går på rakt spår, har ju aldrig märkt något då.
Han är pigg och glad och knatar på.
Efter promenixen gick vi och hälsade på hos Maria och kollade in tomten och det blivande stallet. Finfina saker.
Sedan var det dags. Longerlina fram och sadel av.
Ridbanan var blöt och tung, jag släppte iväg Juppe i höger varv där det såg torrast ut. Han dippar. Det syns att han haltar. Jag lät honom trava ett halvt varv, sedan avbröt jag.
Fan.
Vad i hela världen ska vi göra?
Självklart ska jag ringa veterinären och rådfråga honom, men jag tror inte att det finns så mycket mer hjälp att få där. De har ju gått in via titthål och kikat i Juppes bog, han har fått irapsprutor och röntgats och ultraljudats.
Jag är uppgiven och ändå inte. Jag tänker INTE ge upp om åttaårige Juppe ännu.
Om veterinären inte fullständigt slår bakut så tänker jag muskla Juppe igen, han måste han något att hålla emot och kompensera med tänker jag.
Sedan vet inte jag hur en hästkropp fungerar - om det kan bli värre inflammationer av att träna försiktigt. Självklart inga böjda spår. Men kanske lite backar? Kanske lite trav korta sträckor?
Det värsta är att även om jag är helnöjd med veterinären så undrar jag om han riktigt kan islandshästar och deras extra växlar. Och hur kan Juppes skada vara så exeptionellt ovanlig?
Många tankar blir det, och en liten skvätt gråt i bilen på väg hem. Men nu har jag skramlat ihop mig igen.
Vad sjutton? Det måste ju finnas någon annan häst som haft en sparkskada i bogen?
Ett är säkert, jag måste få bra råd för att träna Juppe på rätt sätt. Det borde finnas rehab-veterinärer helt enkelt.
Åh finns det ingen levandes själ med en liknande skada på sin häst som har lite mera facit. Vet inte veterinären exakt vad det är vågar man ju inte lita helhjärtat på dess dom, varken angående avlivning eller överlevnad. Kan en spark mot en bog verkligen bli till så långvarig skada? Många flaxiga tankar. Men vi är nog många som funderar på hur det skall gå med våra tålamodiga hjältar Juppe och Bettina.
SvaraRaderaTack snälla för sympati. Jadu, precis. Många flaxiga tankar. Och det är väl det där med att skelettet blivit lite taggigt där en stor muskel löper över som gör att han haltar på böjt spår. Men någon gång måste väl även en hästkropp reparera sig tänker jag. Ack ja. Mycket att fråga vet om.
SvaraRaderaÄven om du är nöjd med din veterinär så kan det vara en bra idé att få ett uttalande till, en second opinion. Varit med om en häst med senskada som den första veterinären dömde ut, medan den andra gav honom en chans med ett rehabiliteringsprogram. Han lever än, rids lätt.
SvaraRaderaJag lider också med er, det är hemskt med sjuka djur. :(
Tack. Ja, det kanske blir så att jag får ta en second opinion. Jag har ändå någon slags grundkänsla (utan att veta säkert) att Johnston inte alls vill döma ut Juppe. Men, men. Ska ta tag i kontakten med kliniken så ska livet få rulla på i stilla takt och kanske rätas några frågetecken ut.
RaderaSkönt att ni hör av er med er sympati. Det värmer.
Oj jag lider med er också. Ta kontakt med annan veterinär bara för att kolla läget. NÅGON måste ju ha varit med om nått liknande. Samtidigt tycker jag som du också att en hästkropp skulle läka ut sig själv... släppa ut han på stor lösdrift och låta gå fritt en tid? självhealing?? jag vet inte. Han går väl redan på lösdrift visst så han är i rörelse hela dagarna dvs behåller grundkondisen/musklerna.
SvaraRaderaTack! Juppe går i egen sjukhage nu, en halvstor sak där han ändå kan röra på sig och kolla in polarna. Jag är inte så sugen på att släppa in honom till grabbflocken just nu, de leker och busar och jag känner att Juppe inte har mycket att sätta emot ännu. Så vi traskar på. Och jodå, längre fram ska jag skaffa någon slags andra åsikt från en annan veterinär. Men first things first. Det är inte bråttom, det tänker jag ta fasta på.
RaderaJag hoppas verkligen att ni får bukt på skadan och att han blir frisk.
SvaraRaderaVet själv hur jobbigt det är när man inte kommer vidare med skadan, men vet också hur härligt det är när det vänder och allt slit ger resultat.
Hoppas allt går vägen för er!
Tack! Jag är inte så säker på att vi får bukt med skadan längre. Har nog gett upp delvis. Men jag vill göra det bästa av det hela, så mycket är säkert. Vi trivs ju i varandras sällskap och vi får utgå från det helt enkelt.
Radera