Juppe och jag fräste fram över vår grusväg idag. Det kändes faktiskt som om tölten gick riktigt, riktigt bra! Det kändes inte slängigt alls från något håll från bakdelen och i nedförsbackarna kändes det nästan som vi flöt fram.
Jag höll STENKOLL på mina tummar, och när jag gjorde det åkte armarna mer intill kroppen också. Dubbel vinst. Mina tummar vänder gärna utåt.
Det är antagligen väldigt bra att ingen fotograferar eller filmar när jag håller på med mina små experiment, tror jag ser högintelligent ut när jag tänker: tummarna ...
Experiment två: sittbenen. Försökte bli som gelé i kroppen och bara känna efter vilket bakben Juppe satte i backen när han skrittade. Höger, klonk. Vänster, klonk. Höger, klonk. Och när jag verkligen tänkte på att göra mig lealös och hänga med Juppe kände jag vad han gjorde. Mitt bäcken hängde med i hans takt alldeles av sig själv.
Nu gäller det bara att alla delar av min kropp ska samarbeta vad det lider.
Två fräsiga varv som sagt på grusvägen, Juppe blev rejält slut. Skritt, trav, galopp, tölt och så skramlade vi ihop en mix av det. Mest blev det tölt - mest för att jag har upptäckt (och det har ridfröken upptäckt långt före mig) att Juppe gärna vill bryta av. Det är lite jobbigt att tölta så länge som jag tänkt mig. Två omgångar i klätterbacken tog vi också.
Bilden överst? Juppes inlägg i genusdebatten. Grönt är tämligen könsneutralt, och med lite blingbling på så känns det riktigt glamouröst. Ponnyluddet förstärker känslan.
Efter turen var Juppe helt genomdränkt av svett. Vi hälsade på fåren en snabbis och Juppe spanade in gräset på den sidan av gårdsplanen. Och väl i hagen:
Hitta njutningshästen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar