Fler lärdomar från kursen

Varning. Två miljoner bilder i det här inlägget. Jag glömde bort att jag tog med mig kameran, som tur var fick en kompis syn på den och använde den. Mycket bra.

Bilder gör det lättare att komma ihåg saker och ting, så här kommer det:

 Juppe genar i hörnen på ridbanan. Styr rakt fram, sedan är det jag som ska ge tecken för att svänga. Får Juppe börja gena så blir det värre och värre med tiden.

 Varför är Juppe en makaron som tittar ut från banan? Sigfus tror att det ger sig med tiden, med lite mer fart och sprutt på oss båda.

 Rakt på? Rakt på.

Jag är otydlig när jag ber om trav. Tänk framåt. 

Jag tar i för hårt i tyglarna i halten. Ju hårdare jag drar desto okänsligare blir Juppe med tiden. Mjukare tag och bli duktigare på att känna när Juppe ger efter för signalen, då ska jag belöna och släppa efter. Inte fortsätta dra ...

Mina händer: tummarna får peka rakt upp, eller innåt. Inte vinklas ut som jag tydligen lätt gör.

Ett mysterium: "du måste se var du har bettringarna". Va? Måste fråga ridfröken om det. Har säkert med mina flaxande händer att göra.

På kursen blev jag så nervös så gamla olater visade sig värre än förut, istället för att leda med en hand med tygeltaget så började armarna flaxa i kors över manen. He, he. Inte bra.

En kul grej. Juppe tyckte om att sticka iväg på äventyr, det märktes. Ovalbanan var rolig, inget läbbigt alls. Den här banan känner jag ju å andra sidan till väldigt, väldigt väl.

Som sagt, vi fick okej på takten i tölten. Men - Juppe är inte så flott (tror det betyder att han borde dra upp benen mer och visa vad de vackra långa benen går för). Hur man kommer tillrätta med det? Ingen aning.

 Han var ändå som ett litet lokomotiv Juppe. Ibland gick tölten genom kroppen och svansen böljade sådär snyggt.

Vådan av management by godis. Här undrar Juppe: godis?

Kolla min fötter. Jisses. De sticker ut som små spröt åt sidan. Fniss.

På bilderna ser jag lite andra hyss också, jag har så himla lätt att spänna mig i kroppen. Då åker benen upp. Axlarna ser också ut att sitta vid öronen.

 Det skulle ha varit intressant att sätta stegräknare på Sigfus under en kurs ...

Jobbigt det här, tyckte Juppe under de sista varven. Jag tycker vi försvinner ut här till höger. Tack och hej. Jag höll inte med.

Skön känsla nummer två. Vi var två kompisar som var inställda på att jobba, Juppe vill göra det jag ber om, jag får tänka på att vara tydligare.