Skärsår ned till benet av elstaket

Den här synen mötte mig i går när jag skulle åka till stallet för att gulla med mig kompis. Nu har vi direktiv på att minska promenaderna till tio minuter per dag, på grund av ny behandling av bogen.

Det blev inga tio minuter av gos och bet. Det blev besök på hästkliniken Mälaren igen. Den här gången på akutmottagningen.

Fan.

Jävla helvetes skit.

Juppe rullade sig troligen i sin lilla sjukhage och fastnade med ena bakbenet i eltråden. Och så slutade det så här.

Jag blir så ledsen att jag vill krypa ur skinnet. Dels vet jag hur olycklig Juppe blir av elstötar. Dels är det ju bara för mycket för en grabb som ville fira livet med att rulla sig.

Stallägaren upptäckte eländet. Juppe stod och betade på gårdsplanen när jag kom till stallet.

Måste säga att jag ÄLSKAR veterinärerna på Distriktsveterinärerna Fjärdhundra. En kille som hade jouren skulle egentligen en bra bit mot Stockholm för ett akutfall, han stannade på vägen dit och gluttade på Juppes ben.

Jag förklarade grejen för honom - ska jag vänta på dig i två timmar för att kanske få höra att Juppe ska in till klinik? Jag kan inte avgöra hur svår skadan är.

Det tog inte lång tid innan killen svängde upp på Bäjebys gårdsplan, tog en snabb glutt på Juppes ben och sa - sårskada in till benet. Du ska på klinik. Vad säger han sen? Det här tar jag inte betalt för, bara du ringer och berättar hur det gick.

Vem smälter inte ihop till en liten fläck av sådant? Speciellt när man känner sig eländig och utsatt?

Som tur var är den högt älskade hästen så in i benmärgen snäll och älsklig. Han frustade för att han fick äta gräs. Lät veterinären lägga om ett bandage bara för att hålla bort bakterier och lät sig stoppas in i box för att jag skulle hämta mannen i mitt liv.

Tack vare goda stallkamrater fick jag in Juppe i släpet. Vi fick nästan bära honom, nu VILLE han inte åka i det dumma släpet. Till slut gav han upp och trippade på. Är så glad för detta stall med alla människor som vill och kan hjälpa till när det kniper.

Naturligtvis var det vägarbeten på fucking E 18, så att Jesper fick hålla 30 bitvis. Men fram kom vi.

Och vad gjorde Juppe när vi lastade ur i sena kvällen på kliniken. Han frustar lättat. Här jag ju jag varit förut!

Akutpersonalen var lika trevlig som dagpersonalen. Juppe fick lugnande och så röntgade vi benet, såg bra ut. Och så leddes Juppe bort för att bli sövd och ihopsydd.

Kirurgen/veterinären lovade att ringa under natten om något gick fel. Mobilen var tyst.

I morse ringde en kvinna från kliniken för att berätta att allt gått bra. Och nu får Juppe stanna på kliniken fram till måndag (minst) för att de ska ha koll på honom.

Jag är förtvivlad. Och så trött, så trött. Men framförallt ledsen för Juppes skull. Hur mycket ska den underbara hästen råka ut för? Finns det någon rim och reson kan någon såga av mitt ben istället, det skulle kännas bättre.

Min man i natten. Bakom ratten, med Juppe i hästsläpet, med mig på passagerarplats bitande på naglarna. Snälla någon, låt det ta slut någon gång.