Juppe var bekymrad när jag envisades med att stå i grabbarnas toahörna.
Han klurade och klurade på vad jag ville.
I fjol funkade det här kanon, jag och Juppe gick till toahörnan. Han bajsade, jag plockade kottar till årliga träckprovet.
I år funkade det inte. Juppe blev olyckligare och olyckligare, men stod kvar och glodde på mig.
Äsch, på med grimman och traska till stallet istället. Vi lånade en box.
Juppe tog inte en tugga av höet. Han stod som en häststaty och tittade på mig tvärs över stallet.
Jag städade. Det berömda renskinnet hamnade i bilen, det ska få bo hemma hos oss istället. Lite annat smått och gott fick också landa i bilen, för att tvättas eller för att läggas undan till nästa vinter.
Nu hade den olyckliga hästen faktiskt producerat en hög. Skönt.
Orkade inte promenera i dag heller i blåsten. Slut som matte, tror det är pollen som spökar. Juppe såg lika nöjd ut för det. Eller nöjdare.
Vi tar nya tag, helt enkelt.
Och mannenvännen som hörde att jag ville cykla med Juppe har pysslat med min gammelhoj i dag. Bytt både däck och kedja. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad det är.
Själv handlade jag mat åt en synnerligen pank men lycklig yngsta dotter tämligen nyss hemkommen från Hawaii. Det är också kärlek.
Påsar för bajskottar.
Jag skulle verkligen vilja vara med när de letar efter maskar i bajset.
Sånt tycker jag är jätteintressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar