Jag är bortskämd med att kunna lämna Juppe och pyssla med mitt. Jag band upp hans tyglar i en knut så att han inte skulle trampa på dem och fastna, och så sysslade jag med att bära bommar.
Och grabben traskade diskret ut från ridbanan vid bom två. Han såg att jag såg och lunkade lite extra snabbt mot närmaste gräsplätten. När jag vrålade NÄÄÄÄJJJJJ så tittade han på mig och på gräset och - stod still.
Grmpf.
Bom tre gick bra.
Och hela tidpasset ska jag säga. Vi knogade på i en halvtimme i skritt.
När jag väl får koll på mig, för det är det det hela handlar om, så går allt så bra. Jag är livrädd för att känna det där knycket som berättar att Juppe har kommit åt en ond punkt i bogen.
Nej, jag behövde inte känna det där. Han hade bakbenen med sig hela tiden och ville jobba. Vi korsade bommarna på diagonalen och Juppe längde ut och tog i med hela kroppen.
Som belöning fick han helt långa tyglar. Vad gör grabben då? Sötnöten fortsätter gå över bommarna. Jag styrde bort och smackade på för att visa att det är okej, gå vart du vill. Men tillbaks till bommarna.
Ack ja. Juppe lovelove.
Du är inte bara bäst, du är vacker också.
Men äsch, så du håller på, sa Juppe.
Du börjar bli riktigt sommarmörk i mulen, sa jag.
Som ett mumintroll som rodnar.
De blir sådär riktigt mörka runt ögonen och över näsroten, inte röda på kinderna som människor.
Men sluta, jag ser ut som jag alltid gjort, sa Juppe.
Samma färg på hela mig.
Det är bara mumintroll och människor som rodnar.
Särskilt vid beröm. Juppar är vana vid beröm.
Det ser du väl!
Eh, japp, Juppe.
Fast du är fantastisk, och det vet du ju om.
Jag pratar alltid med henne en liten stund när jag är i stallet. Gaefa står i egen hage än så länge.
Hon är en brud som lagt perfekt makeup. En ljus brun linje under varje öga.
Och ögonfransarna!
Fast vad bryr sig vissa grabbar om det. De vill bara kolla på traktorer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar