Här kommer han! Världens gladaste grisepassare.
Juppe valde aldrig grisepass i hagen före skadan, han måste tycka att det är skönt att tuffa fram i pass när han vill ha lite fart.
Drygt 20 minuter på banan över bommar blev det och så lika lång promenad efteråt.
Juppe var nöjd. Med bommar så känns det som om han jobbar tror jag.
Det går också bättre och bättre att ha tygelkontakt. Han har inte velat ta det utan går mot tygeln. Nu börjar det släppa lite. Jag envisas inte särskilt. Jag försöker ett litet tag, sedan får han sträcka ut på helt lång tygel. Han tycker det är skönt och jag tror han behöver det.
I dag var det premiärsläpp i nedre hagen. Dags att vänja magarna vid större kvantiteter gräs inför sommarhagen.
Hakade på min kompis för att fota:
(Gud, hon är verkligen underlig. Smyger bakom min rumpa och plåtar.)
Men hon är min underliga människa.
Och jag vet minsann hur kul det var innan jag fick min underliga människa. Underligt nog har jag alltid längtat efter en, och jag fick vänta ganska länge.
Man får vara nöjd med den man får helt enkelt.
Vilket grabbgäng. Tror faktiskt de började bli mätta.
Efter maten kan man ju klia varandra lite grand.
Men hur många huvuden är det inblandade här egentligen?
Tittut, sa mitt största fan.
Baldur och Scor slöt upp.
(Pssst, säg inget högt. Men hon är verkligen konstig.)
Jag tycker hon är kul jag, sa Bäbibarracuda.
Och så luktar hon så gott. Fläckvis.
Nu började det klia på Juppe också.
Dynan hittade på ett smart sätt att klia halsen.
Frami pillade noga läppen mot en liten gren.
Dynan gick loss på allvar mot en stam.
Juppe pillade läppen mot en sten.
Nu bröt rena klikalaset ut.
Frami borstade rumpan mot en björkstam modell grövre.
Klipinne och klihjälp.
Ibland är livet bra skönt.
Klihjälpen behövde gnugga kinden.
Ja, ni ser ju vilken välborstad kille som inte riktigt gav sig in i matchen.
Världens mest välkammade Juppesnupp.
Han kanske ville hålla skenet uppe när jag tittade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar