Och så tränar vi inkallning när vi väl är i bortesta hagen. Fram till grinden till hagen fick vi sällis av Hulda o co. Bara trivsamt hela vägen.
Juuuuupppe! Jupppeeee! Kom då - duktig häst!
En kvart senare . . .
Den glada flygande tunnan kommer farande.
- Tjänare! Du jag ska bara . . .
Eh, okej. Juppe jag går en bit bort i hagen igen och ropar.
Och så kommer du när jag ropar. Jag går en bra bit bort.
(Hojta, hojta, klappa händer, vissla, hota, svära)
- Japp, japp! Jag hör dig, jag greppar det här. Jag ska bara . . .
Va? Sa du nåt?
Gud vad sur du är, sa Juppe. Ta lite gräs och lugna ned dig.
Jag tog ett varv runt hagen på egen hand.
Muttrande.
Fick syn på Hulda o Co på hemväg.
De tränade också på sitt. Byta sida att leda på.
Kände mig som värsta paparazzin.
Här har jag alltså hunnit upp i backen mellan första och andra hagen.
Från backen leder en gång till hage ett.
Ja, jag fick gå ned igen och leda Juppe upp i betselringen.
Å anda sidan är han ju inte en häst som smiter eller springer från mig.
Men heller inte till mig. Än. Så ofta.
Nyfikna grannar till hage ett, närmast vägen.
Tjänare killar! sa Juppe. Jag ska bara . . .
Grabbar? sa jag till Juppe. Är du säker på det?
Mjuäh. vaddådå? sa Juppe.
De gillar inte mig, sa han besviket.
- Jag älskar kor! sa Juppe. De gillar inte mig!
Men du, sa jag. När de ville hälsa hade du inte tid. Och om du vrider på nacken nu så ser du faktiskt ett gäng som vill säga hej.
Jajemen, sa Juppe. Jag ska bara . . .
- Du, sa Juppe när vi var tillbaks i hemmahagen. Vilken bra kväll.
- Söta byxor du har förresten, färglada och fina.
- Vi kan väl träna inkallning lite mer tycker jag. I hagen där.
- Det gick ju riktigt bra för oss! Jag tycker du var bra när du skrek så där fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar