Go Mackan go!

Av flera olika orsaker blev vi bara två ekipage på kvällens lektion.

Wow!

Och så säger tekniknötarAnnica: nä, nu vill jag inte tjata mer på er. Vi går till ovalbanan och kör gaedingakeppniträning. Bara har kul och tjoar och tjimar.

Wowow!

Jag och Mackan har ju inte träffats på ett tag nu, så vi fick inte riktigt in rätt känsla för feeling med en gång. Tänk att ridning är sådan färskvara på ett sätt. Tänkvärt.

Första omgången gick helt okej, men vi var mesiga. Både jag och Mackan.

Andra omgången - he, he, he. Snabbaste galoppen jag fått in på Mackan. OCH han är så otroligt snäll och fin, inga tendenser till att vilja busa och fortsätta i galopp eller något annat. Han lyssnar.

Jämn och fin i både skritt och trav och tölt.

Sol som höll sig uppe länge på himlavalvet, trivsamt surr av myggor och värme i luften. Ah.

Med mer go i våra bådas huven och med lite mer muskler på lilla mackeluren tror jag det skulle bli en fröjd att ge sig ut på en tävlingsbana med honom.

Tänk att jag tycker att en sådan tanke är trevlig. Det trodde jag inte för ett ganska kort tag sedan.

Tack Mackan och tack Karin.